Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - [Referat för år 1914]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K. B. gav utslag den 17 juni 1913;
och som Alma Eliana Strandbergs den 29 april 1912 avlidne man,
repslageriarbetaren Johan Edvard Strandberg, vid sin död ostridigt ägt
hemortsrätt i Västra Vingåkers socken,
samt hans änka och minderåriga barn icke därefter och intill tiden
för den i målet ifrågavarande fattigvårdens meddelande kunnat vinna
hemortsrätt i annat fattigvårdssamhälle,
alltså och då sistnämnda fattigvård ostridigt föranletts av sådant
behov, som omförmäldes i 1 § fattigvårdsförordningen,
prövade K. B. skäligt förplikta Västra Vingåkers socken att gottgöra
Borås stad dess kostnader för Alma Eliana Strandbergs och hennes
minderåriga dotters vård och underhåll å stadens för sörj ningshem under
57 dagar från och med intagningsdagen den 13 januari 11)13 efter en
dagavgift av tillhopa 2 kronor med 114 kronor ävensom för ett i målet
åberopat läkarbetyg med 3 kronor.
Västra Vingåkers sockens fattigvårdsstyrelse anförde besvär hos
Kammarrätten. Under år 1912 hade visserligen mannen Strandberg begravts
på socknens bekostnad, men den fattigvård, som samma år av Sala
fattigvårdsstyrelse tilldelats änkan Strandberg, hade ej utgått enligt 1 §
fattigvårdsförordningen och Sala fattigvårdsstyrelse hade ej heller sökt
ersättning för sistnämnda fattigvård. Vid sådant förhållande hade änkan
Strandberg år 1913 ägt hemortsrätt i Sala. Västra Vingåkers sockens
fattigvårdsstyrelse yrkade därför, att socknen måtte befrias från den
socknen i målet ådömda ersättningsskyldigheten.
Borås och Sala fattigvårdsstyrelser hemställde i avgivna särskilda
förklaringar, att besvären måtte ogillas.
Kammarrätten (herrar Wåhlin, föredragande, Cygnæus och Widén)
yttrade i utslag den 24 november 1914:
Enär, enligt vad i målet är utrett, makarna Strandberg uppehållit sig
i Sala under sådan tid och sådana omständigheter, att de bort för år
1912 vara därstädes mantalsskrivna,
ty och som den utgift, Sala fattigvårdsstyrelse under år 1912 haft för
mannen Strandbergs begravning och varför jämlikt K. B:s i
Södermanlands län resolution den 27 juli 1912 ersättning lämnats av Västra
Vingåkers sockens fattigvårdsstyrelse, icke varit av beskaffenhet att hindra
hans hustru från att genom mantalsskrivningen för år 1912 förvärva
hemortsrätt i Sala,
samt Sala fattigvårdsstyrelse lämnat obestritt Västra Vingåkers
sockens fattig vårdsstyrelses i besvären gjorda påstående, att den fattigvård,
som år 1912 i Sala tilldelats änkan Strandberg, icke varit föranledd av
sådana omständigheter, varom fÖrmäles i 1 § fattigvårdsförordningen,
och att på grund därav ersättning för sagda fattigvård ej blivit Västra
Vingåkers sockens fattigvårdsstyrelse avfordrad,
alltså och då följaktligen änkan Strandberg vid mottagandet av den
fattigvård, varom i målet är fråga, haft hemortsrätt i Sala,
samt sistberörda fattigvård ostridigt utgått enligt bestämmelserna i
1 § fattigvårdsförordningen,
finner Kammarrätten skäligt att, med ändring av K. B:s utslag,
befria Västra Vingåkers sockens fattigvårdsstyrelse från ersättningsskyl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
