Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Säve sockens fattigvårdsstyrelse, som jämväl hördes i målet, hemställde,
att K. B. måtte bevilja fattigvårdsstyrelsen rätt att avhämta änkan
Johansson. Hälsoskäl lade ej hinder i vägen för hemsändning, och inte
heller skulle genom hemsändning änkan Johanssons utsikt till
självförsörjning minskas. Visserligen hade änkan Johansson länge vistats i
Göteborg, men det vore moraliskt sett hårt och orättvist, om Säve socken,
där änkan Johansson endast genom ett besök på kort tidsperiod förvärra;
hemortsrätt, skulle åläggas att kanske för lång tid till annat
fattigvårds-samhälle utbetala ersättning för (vård å anstalt. Säve socken hade själv
tidsenlig fattigvårdsanstalt och borde där få underhålla sådana samhället«
fattiga, som vore i behov av anstaltsvård. För övrigt hade änkan
Johans-sons barn möjlighet att själva vårda henne. Säve sockens
fattigvårdssty-relse vore därför villig, att om styrelsen icke finge avhämta änkan
Johansson, lämna understöd åt henne för vård hos ett av barnen, men bestred
att bekosta hennes vård å Gibraltar, då hon icke hade behov av sjukvård
där.
K. B. utlät sig genom utslag den 13 november 1919 sålunda:
På grund av vad i saken förekommit funne K. B. skäligt förordna, att
ifrågakomna Anna Kristina Johansson ej finge för närvarande
hemsän-das till Säve socken, dock att därest anstaltvård för henne skulle
fortfarande erfordras eller framdeles ifrågakomma, fattigvårdsstyrelsen i Säve
socken ’berättigades att, därest Johanssons hälsotillstånd sådant medgåve.
från Göteborg avhämta ooh å fattigvårdsanstalten i Säve intaga
Johansson.
Änkan Anna Kristina Johansson anförde häröver besvär hos
Kammarrätten med yrkande, att hemsändning av henne till Säve socken ej måtte
äga rum. Det innebure en abillighet att, på sätt K. B. gjort, göra
hemsändningen beroende av huruvida änkan Johansson behövde fortsatt
anstaltsvård eller ej, och stode ej i överensstämmelse med 57 §
fattigvårdslagen. Före sitt intagande å Gibraltar hade hon bostad hos sina döttrar.
Även om hon då erhållit fattigunderstöd, hade hon enligt nyssnämnda
lagrums tydliga bestämmelse icke kunnat hemsändas till Säve socken.
Det torde ioke hava varit lagstiftarens mening att, därest i ett dylikt fall
under8tödstagaren på grund av sjukdom för någon tid måste intagas å
anstalt, detta skulle inverka till upphävande av lagens förbud mot
hemsändning. Synnerliga skäl måste här anses tala emot hem9ändningen, i
det att änkan Johansson nästan hela sin levnad vistats i Göteborg och
där hade sina närmaste anhöriga, under det att hon i Säve socken icke
hade någon anhörig.
Göteborgs fattigvårdsstyrelse åberopade vad styrelsen förut i målet
anfört.
Säve sockens fattigvårdsstyrelse anförde, att avhämtning ej påfordrades,
om änkan Johansson hade stadigvarande bostad hos sina barn, då
styrelsen ville lämna henne kontant understöd, men att styrelsen bestrede
att bekosta henne anstaltsvård i annat samhälle. Styrelsen hemställde
om fastställelse av överklagade utslaget.
Kammarrätten avgjorde målet genom utslag den 29 mars 1921,
därvid Kammarrätten (hrr Norrman, föredragande, Asplund, frili.
Fleei-uood och Sivert) yttrade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
