Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I besvär hos Kammarrätten har Markaryds köpings fattigvårdsstyrelse
fullföljt sin hos K. B. i målet förda talan. Vid besvären fanns fogat ett
intyg av Nilssons son, hos vilken Nilsson vistades, då han intogs å
för-sörjningshemmet. Denne intygade, att då han själv vistats i Norge och
hans hustru varit ensam med fyra minderåriga barn, hade de sett sig
absolut oförmögna att ägna Nilsson den ständiga tillsyn och vård, som
han krävde. På grund därav hade han hänvänt sig till
fattigvårdsstyrel-sen i Markaryds köping med begäran, att Nilsson måtte av
fattigvårds-styrelsen omhändertagas. Nilsson hade även själv gjort sådan
hemställan hos fattigvårdsstyrelsens ordförande. Slutligen hade han sett sig
nödsakad att från och med viss dag undandraga Nilsson all tillsyn och
vård samt allt underhåll utöver vissa kontraktsenliga förpliktelser, som
han hade gent emot Nilsson. Detta hade delgivits fattigvårdsstyrelsen,
varefter Nilsson genom dess förmedling intagits å försörjningshemmet.
Markaryds sockens fattigvårdsstyrelse bestred fortfarande
betalningsskyldighet i målet. Det besvären bilagda intyget vore utan betydelse,
då intygsgivaren varit i första hand underhållsskyldig och nu, sedan
fattigvård lämnats, i sista hand underhållsskyldig.
Då målet föredrogs å en av Kammarrättens avdelningar, beslöts, att
detsamma skulle avgöras i plenum.
Målet avgjordes av Kammarrätten i plenum den 20 december 1922,
därvid Kammarrätten (hrr Lagerbring, Lybeck, Cygnceus, Waldenström,
Norrman, föredragande, Erici, Afzelius, Ekenberg, Wahlund, Asplund
och von Sydow) yttrade:
Som Nilsson, på sätt K. B. anfört, ägde hemortsrätt i Markaryds socken
vid tiden för meddelandet av ifrågavarande fattigvård,
samt samma fattigvård, med avseende å i målet förekomna
omständigheter, måste anses hava betingats av behov, varom förmäles i 1 § kungl.
förordningen angående fattigvården den 9 juni 1871 och 1 § lagen om
fattigvården den 14 juni 1918,
men Markaryds köpings fattigvårdsstyrelse icke anhängiggjort sin
talan inom den tid, som foreskrives i 29 § fattigvårdsförordningen,
alltså finner Kammarrätten, med stöd jämväl av 50 § och grunderna
för 86 § fattigvårdslagen, skäligt på det sätt ändra K. B :s utslag,
att Markaryds socken förpliktas att med belopp, varom parterna i brist
av åsämjande äga att särskilt i laga ordning efter befogenhet tvista,
ersätta Markaryds köpings fattigvårdsstyrelse vad densamma för Nilssons
vård och underhåll å försörjningshemmet utgivit enligt 1 §
fattigvårdsförordningen under tiden från och med den 10 april till och med den 10
maj 1918 samt enligt 1 § fattigvårdslagen under tiden från och med
den 24 mars 1919 till dess behovet av fattigvård upphört;
Markaryds socken obetaget att i mån av befogenhet söka sitt åter av
vederbörande för Nilsson försörjningspliktiga personer.
Från beslutet var extra kammarrättsrådet Ljungberg, med vilken
kammarrättsråden Hallberg oeh Wåhlin samt presidenten Östergren instämde, såtillvida
skiljaktig,
att han med hänsyn till bestämmelserna i 55 och 86 §§ fattigvårdslagen an^ågo
Markaryds köpings fattigvårdsstyrelses rätt till ersättning för Nilsson under år
1919 lämnad fattigvård vara förfallen allenast vad anginge fattigvård, som utgått
för tiden från och med den 1 till och med den 22 januari, samt förty funne ersätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
