Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt hon sålunda vid uppkomsten år 1920 av nu ifrågavarande
fat-tigvårdsbehov ägt hemortsrätt i nämnda stad,
förty och då fattigvården måste anses hava betingats av sådana
omständigheter, som omförmäla8 i 1 § fattigvårdslagen,
finner Kammarrätten icke skäl göra ändring i det slut, som
innefattas i överklagade utslaget.
Från beslutet var e. o. assessorn Tersmeden skiljaktig och fann lör sin del
skäl ej hava förekommit, ledande till ändring i K. B:s utslag.
32.
Försörjningsplikt enligt fattigvårdslagen har icke ansetts åligga
sonhustru gentemot svärmoder.
I mål, som anhängiggjorts genom en till K. B. i Hallands län den 2
april 1921 inkommen ansökning, har Vallda sockens fattigvårdsstyrelse
yrkat åläggande för hemmansägaren Oskar August Olsson och hans
hustru Mina Olsson att ersätta fattigvårdsstyrelsen ej mindre
kostnaderna för mannen Olssons moder, änkan Anna Lena Olsson, under tiden
från och med den 8 januari 1921 till och med den 20 mars 1922 beviljad
fattigvård med 225 kronor samt den utgift, 10 kronor,
fattigvårdsstyrelsen fått vidkännas i anledning av en av fattigvårdsstyrelsens ordförande
företagen resa till Göteborg än även de ytterligare kostnader, som
fattigvårdsstyrelsen kunde få för änkan Olsson vidkännas, till dess makarna
Olsson själva overtoge vården eller behovet av fattigvård upphörde.
Fattigvårdsstyrelsen åberopade ett den 30 april 1892 utfärdat
köpekontrakt angående viss fastighet, enligt vilket makarna Olsson
förbundit sig att giva mannen Olssons fader och moder »full och god
försörjning med kläder och föda samt god vård och skötsel under deras
återstående livstid».
Hustru Mina Olsson, som hördes, bestred kravet, enär detsamma
av-såge fattigvård till hennes mans moder, som hon icke hade någon
skyldighet att underhålla. Hustru Olsson meddelade vidare, att hennes man
vistades i Amerika sedan 29 år tillbaka och att hon under de senaste
20 åren icke hört någonting ifrån honom. Å den lilla fastighet, som
hon och hennes man ägde tillsammans, hade de stor skuld, och
inkomsten av fastigheten täckte icke de utskylder, som vidlådde densamma.
Det åberopade kontraktet kunde icke tillmätas någon betydelse. Den
hustru Olsson enligt detsamma åvilande förbindelsen kunde endast gälla,
om änkan Olsson hade stannat hemma hos hustru Olsson.
Vid hållen undersökning rörande hustru Olssons ekonomiska
förmåga upplyste vederbörande landsfiskal bl. a., att enligt hans mening
måste, därest den av Vallda sockens fattigvårdsstyrelse yrkade
ersättningen ådömdes hustru Olsson, makarnas fastighet försäljas för
ersättningens gäldande, och skulle i så fall hustru Olsson själv falla
fattigvården till last.
4—252259. Fattigvårdsmål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
