Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjukhusbyggnaderna allt mera närmade sig sin fullbordan, beslutade 1921
års landsting att från och med tid under senare hälften av 1922, som
förvaltningsutskottets sjukvårdsavdelning ägde bestämma, övertaga
epidemisjukvården inom landstingsområdet. På grund av detta beslut
övertogs epidemisjukvården av epidemidistriktet den 1 augusti 1922.
Således hade Göteborgs och Bohus läns epidemidistrikt först från och med
nämnda dag haft sådana lokaler tillgängliga, som föreskreves i 18 §
epidemilagen och som landstinget ej kunnat åläggas att hava färdiga
förr än år 1928. Epidemisjukhuset i Uddevalla vore visserligen sedan
den 1 augusti 1922 i landstingets ägo och användes för sitt ändamål av
detta, men under hela år 1921 och därförut ägdes det och drevs av
Uddevalla stad. Av särskilt tillmötesgående tillät staden vid tillfällen, då
sjukhuset var mindre upptaget, att sjuka från landsbygden finge där
intagas, och härav begagnade sig helt naturligt provinsialläkaren vid
förekommande fall att uppmana vederbörande att sända sina epidemiskt
sjuka dit. För att skydda staden för förluster fordrade förvaltningen
vid sjukhuset borgen av kommunal myndighet för erläggandet av
sjuk-vårdsavgiften. Och en sådan borgen hade fattigvårdsstyrelsen ingått.
Av grannlagenhet mot Uddevalla stad, som nog skulle ansett sig illa
lönad för sin välvilja, om den endast på exekutiv våg kunnat utfå
vårdkostnaderna, utbetalade fattigvårdsstyrelsen dessa, då Eriksson,
sedan hans barn tillfrisknat, vägrat betala. Eriksson vore i goda
ekonomiska omständigheter, så att fattigunderstöd kunde icke komma i fråga.
Och någon skyldighet för fattigvårdsstyrelsen i övrigt att tillhandahålla
fri epidemisjukvård för Erikssons barn kände fattigvårdsstyrelsen icke
till. Eriksson hade gent emot Uddevalla stad varit den i första hand
verkligt betalningsskyldige. Fattigvårdsstyrelsen hade därför rätt att
av honom återfå sina ifrågavarande utgifter.
Eriksson vidhöll sitt bestridande av kravet under åberopande av vad
han förut i målet anfört.
Kammarrätten avgjorde målet den 1 april 1924, därvid Kammarrätten
(hrr von Sydow, föredragande, och Bratt) yttrade:
Som ifrågavarande epidemisjukhus vid tiden för vårdens meddelande
icke varit att hänföra till sådant sjukhus, varom i 18 § epidemilagen
den 19 juni 1919 förmäles, samt förty bestämmelserna i 23 § samma
lag om kostnadsfri vård i förevarande fall icke äro tillämpliga,
ty och som ifrågavarande vård är att hänföra till fattigvård, för
vilken Eriksson är ersättningsskyldig,
alltså och då i målet ej påståtts än mindre visats, att Eriksson genom
att återbetala kostnaden för vården skulle komma att sakna nödiga
medel till underhåll för sig och de sina,
samt invändning mot det fordrade beloppet ej blivit gjord,
finner Kammarrätten skäligt att, med ändring av överklagade
resolutionen, förplikta Eriksson att genast emot kvitto till fattigvårdsstyrelsen
utgiva fordrade beloppet 260 kronor.
Från beslutet var kammarrättsrådet Wåhlin skiljaktig samt yttrade:
»Som, enligt vad handlingarna i målet utvisa, Albert Erikssons ifrågavarande
minderåriga dotter blivit på vederbörande hälsovårdsmyndighets förordnande
jämlikt 3 § epidemilagen den 19 juni 1919 intagen på epidemisjukhuset för
förekommande av smittas spridande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
