Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nämnden kostnaden för Bergkvists omförmälda vård, i vad den avsåg
de 35 första dagarna, efter 2 kronor 50 öre för dag med tillhopa 8 T
kronor 50 öre.
Vid ansökningen fanns fogad en skrivelse från
Riksförsäkringsanst;al-ten till sysslorna nskontoret vid Sabbatsberg av innehåll, att som dén
skadade Bergkvist ej vore försäkrad i anstalten med rätt till ersättning
under karenstiden, utanordnade anstalten, som anmodats att betala. 145
kronor, ersättning endast för de kostnader, som uppstått efter
karens-tidens utgång eller i detta fall 57 kronor 50 öre, varjämte sysslornannen
hänvisades att för utbekommande av ersättning för den kostnad, som
belöpte sig å karenstiden, göra hänvändelse till Svensson.
Hörd över ansökningen bestred Svensson betalningsskyldighet.
Svensson vore moraliskt sett icke arbetsgivare i detta fall, då Bergkvist Hade
åtagit sig en grundläggning på entreprenad och själv anställt arbetare.
Han hade utgivit sig vara bergsprängare, men det hade senare kommit
till Svenssons kännedom, att så ej vore fallet. Svensson hade på
förfrågan i Riksförsäkringsanstalten fått den uppgiften, att kostnaden för
läkarvården de första 30 dagarna vore en sak, som Svensson skulle göra
upp med Bergkvist. Enligt ett nu av Svensson företett kvitto hade
Bergkvist den 28 mars 1923 av Svensson emottagit 60 kronor, utgörande
ersättning för olycksfallet i fråga, och förklarade sig Bergkvist nöjd med
denna summa i ett för allt.
Hälsovårdsnämnden förklarade sig vidhålla sin talan, bestred
avseende å den av Svensson gjorde invändningen och hänvisade till 4 §
gällande fattigvårdslag samt 37 § i 1916 års olycksfallsförsäkringslag.
överstathällar ämbetet, som meddelade utslag den 28 januari 1924,
prövade utan avseende å av Svensson i målet gjord invändning med
stöd av 4, 63 och »65» §§ lagen om fattigvården, jämförda med 17 §
4 mom. kungl. förordningen den 18 juni 1864 angående utvidgad
näringsfrihet och 37 § lagen den 17 juni 1916 om försäkring för olycksfall
i arbete, rättvist förplikta Svensson att till hälsovårdsnämnden utgiva 87
kronor 50 öre.
I besvär hos Kammarrätten har Svensson yrkat befrielse från den
honom i målet ådömda ersättningsskyldigheten. Hösten 1922 hade
Svenson och Bergkvist ingått överenskommelse, att Bergkvist enligt förut
lämnat anbud skulle å en Svensson tillhörig tomt uppföra en villagrund
av sten, med rätt för Bergkvist att anställa erforderliga arbetare, som
av honom avlönades. Under arbetets gång fick Svensson den
uppfattningen, att Bergkvist ej vore fackman vid hanterandet av sprängämnen,
och vid flera tillfällen fingo andras liv stå på spel de få dagar han var
i arbete. Själva olycksfallet tillgick så, att Bergkvist skulle spränga
en sten med bomullskrut, men då skottet icke brann av, gick Bergkvist <
fram och med en käpp länsade borrhålet med påföljd att skottet brann
av och orsakade benbrott. Bomullskrutets användning krävde mer än
försiktighet, vilket ej hade iakttagits av Bergkvist, utan hade han genom
grov vårdslöshet själv bidragit till olycksfallet. När Bergkvist blivit
utskriven såsom frisk från sjukhuset, hade han besökt Svensson och
framställt begäran om ersättning till sjukhusvården, vilken ersättning
överenskoms skola utgöra 60 kronor. Då Bergkvist uppburit samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
