Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5
tagits. Det är alltså den allt intensivare kulturen, som ställer
sig fiendtlig mot kronhjorten liksom mot flertalet större djur.
På 1840-talet fanns ännu kronhjort på Kållandsö och Spårön
i Vänern, men ungefär vid denna tid blef den utrotad, och det
är ej absolut visst, om den där var ursprunglig eller införd.
Under Gustaf III:s tid voro hjortarna här väl skyddade, men
totalfridlysningen lär ha utgått 1818. År 1834 skref C. J.
Sundewall en uppsats i »Tidskrift för Jägare och Naturforskare»
om kronhjortens förekomst i Skåne. Enligt denna var då
hjortarnas stamhåll »vid de Grefliga Piperska godsen Högestad,
Baldringe, Krageholm samt Söfdeborg». Men härifrån ströfvade
»enskilde hjortar eller 2 à 3 tillsammans» stundom till andra
trakter ända bort till Ringsjön och Romeleklint, men
Sundewall tillägger »vid dessa utvandringar finna de dock vanligtvis
snart sin död». Då funnos endast få kronhjortar vid
Häcke-berga, men deras antal hade förr varit rätt betydligt. Vintern
1833—34 anslås antalet hjortar i Skåne endast till omkring
100 och af dessa skulle blott 6 ha varit fortplantningsdugliga
hanar. Tio år förut lär hjortantalet ha uppgått till omkring
300 och »år 1809 var det ej rart att se flockar af 50 stycken».
Utom genom människans ingrepp minskades hjortarna stundom
af klimatiska orsaker. Under åren 1826—30 anser Sundewall,
att ett femtiotal dukat under för hunger och köld och 1829—
30 omkom en stor del af kalfvarna. Går man något längre
tillbaka i tiden, fanns kronhjorten äfven på andra ställen
i Göta land samt åtminstone så långt norrut som i södra
Östergötland. Kammarjunkare L. F. Rääf har i Sv.
Jägarför-bundets nya tidskrift för år 1866 lämnat en del upplysningar
härom. Han skrifver här bland annat: »Hjortar voro allmänna
vid början och medlet af 1600-talet.» Att oloflig jakt på hjort
då strängt beifrades, det finner man af de domar, som följde på
åtal »vid Härsmålen i Asby 1621» och »vid Grönsved i
Rumskulla 1638». De böter, som då ådömdes, utgjordes af »sex stycken
oxar och fyratio mark». »Uti godsägares förstugor och salar
sutto hjorthufvuden, med sina månggreniga horn, såsom en
vanlig prydnad.» Den sista hjorten i Ydre lär ha fällts på mO-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
