Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
ormbunke, att de af densamma först anträffade sterila
exemplaren i själfva verket beskrefvos såsom tillhörande
ormbunk-släktet Lomaria.
Visserligen höra ormbunkarna till sporväxterna eller till
hvad Linné kallade kryptogamerna, medan cykadeerna äro att
räkna till fröväxterna eller fanerogamerna. Skillnaden mellan
dessa provinser är dock på långt när ej så stor, som på
Linnés tid antogs, och är i många afseenden mera skenbar än
verklig. Om ett frö sås, utvecklas ur detsamma, såsom vi
veta, en växt af alldeles samma slag som moderplantan. Sår
man sporerna af en ormbunkes sporgömmen (sporangier), så
utvecklas däremot ej omedelbart nya ormbunkar, utan
annorlunda formade plantor: små gröna fjäll eller fjälliknande blad,
prothallier, som sakna rötter och med rothår äro fästa vid
jorden. På undersidan af detta prothallium hafva
fortplantningsorganen sin plats: rörliga hanceller (spermatozoider), som
bildas i s. k. antheridier och som simmande i vattnet uppsöka
honcellen (äggcellen) i något af de på prothalliet likaledes
befintliga s. k. arkegonierna. När äggcellen befruktats, utvecklas
den icke till ett nytt prothallium, utan till en ormbunke.
Här är sålunda en generationsändring förhanden:
ormbunken är en könlös generation, som alstrar sporer, men ur
dessa utvecklas könsgenerationen (prothalliet) med han- och
honorgan. När fortplantningen försiggått, uppstår åter en
ormbunke, o. s. v. i ständig växling. Från de vanliga
ormbunkarna, som blott hafva ett slags sporer, skilja sig emellertid
vattenormbunkarna (Hydropteridales) bland annat därigenom, att
de hafva sporer af två slag, i det att somliga
sporgömmen (honsporgömmen, megasporangier) innehålla en enda stor
honspor (megaspor), som ger upphof till ett honligt
prothallium med i somliga fall (Marsilia) blott ett enda arkegonium,
medan andra sporgömmen (hansporgömmen, mikrosporangier)
innehålla de betydligt mindre hansporerna (mikrosporerna), ur
hvilka hanliga prothallier utvecklas. Prothallierna — eller
könsgenerationen — äro i båda fallen mycket reducerade.
Hos cykadeerna har denna reduktion gått ännu ett steg:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
