Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
rätt lika. De ha alla en utdragen nos, något liknande ett
svin-tryne, och det är väl det, de holländska kolonisterna tagit
hänsyn till, då de gåfvo den det ofvan anförda namnet. Det
är dock en väsentlig olikhet mellan myrätarens tryne och svinets
äfven till det yttre, i det att det förra ej visar samma glatta
och blanka ända som hos svinet, utan i stället är rikligen
besatt med krökta borstiga hår kring näsborrarne. Dessa hår
tjäna till att utestänga sand och jord från näsöppningarne, då
djuret bökar, och hindra äfven de insekter, af hvilka djuret
lefver, att krypa in i näsan i stället för i munnen, men de
förläna det på samma gång ett säreget utseende. Öronen äro,
som synes, långsträckta och smala. Svansen är kort och tjockt
kägelformig samt tjänar som stöd, då djuret sitter på
bak-hasorna och grafven Fötterna äro beväpnade med kraftiga
gräfklor, 4 fram och 5 bak. Dessa klor ha förlänat den
äthio-piska myrätaren det arabiska namnet »Abu-delaf» d. v. s.
»nag-larnes fader»’. Kroppen är täckt af korta och grofva, glest
sittande hår, som till färgen äro gråbruna eller grågula, hos
kongoarten delvis t. o. m. gulhvita. Hårfärgen bestämmer dock
endast till ringa del djurets färg, ty huden skimrar igenom
öfverallt och den är impregnerad med jorden på det ställe, där
myrätaren grafven Sålunda var det exemplar, löjtnant Eriksson
lämnade, nästan tegelrödt af den röda lera, hvari det gräft, och
först efter upprepade tvättningar fick man fram hårfärgen. I
själfva huden var leran så ingrodd, att ur den gick lerfärgen
ändå ej bort.
De afrikanska myrätarne äro nattdjur, som om dagen ligga
nere i sina hålor och blott nattetid ströfva omkring för att
finna ny föda, d. v. s. nya ännu ej plundrade myr- eller
termitstackar. Då dessa senare äro mycket hårda och fasta,
kräfves det ett djur med myrätarens klobeväpning och stora
muskelstyrka för att komma åt bytet. Men är stacken väl
öppnad och myrätaren brutit sig in i dess centrala delar, då
frossar han på de från alla håll frammyllrande insekterna.
1 Araberna beteckna ofta djur såsom fader till något; så t. ex. kallas
marabutstorken »fulhetens fader».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
