Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
utkomna resebeskrifning (Journal historique d’un voyage fait
aux Hes Malouines) ägnar äfven Macrocystis uppmärksamhet,
beskrifver den rätt utförligt samt lämnar en afbildning af ett
blad. Han uppger att matroserna kallade växten »baudreux».
Något senare, eller närmare bestämdt 1771 beskref Linné
i Mantissa Plantarum altera Fucus pyriferus efter exemplar af
Macrocystis, som insamlats af Koenig, hvilken på en resa till
Indien, sannolikt vid Godahoppsudden, anträffat algen i fråga.
Linné nämner om den bl. a.: »Habitat in oceano Æthiopico,
e profundissimo mari sæpe enatans insulasque quasi formans»;
han tillägger vidare: »maximus forte omnium Fucorum.»
Sannolikt är väl, att Macrocystis näppeligen kunnat undgå
någon resandes uppmärksamhet. Under åtskilliga expeditioner,
ss. Cooks, Kings, Fitz-Roys, Ross’, gjorde man iakttagelser
öfver densamma. Banks och Solander, Cooks följeslagare,
kallade den Fucus giganteus. Den vidlyftigaste utredningen af
dess byggnad, utbredning och historia har lämnats af J. D.
Hooker, deltagare i Ross’ färder. Namnet Macrocystis fick den
af J. G. Agardh i Spec. Alg., Del. I.
Såsom i det följande kommer att ytterligare framhållas,
är Macrocystis pyrifera en särdeles mångformig växt. Talrika
arter med mer eller mindre goda karaktärer ha under årens
lopp blifvit beskrifna; genom Hookers ofvan omtalade
utredning reducerades de till en enda art. Nyare systematiska
arbeten upptaga äfven en andra art, M. angustifolia Bory, om
hvars ställning till M. pyrifera jag ännu ej kan uttala mig.
I den antarktiska strömmens vatten har Macrocystis
pyrifera sitt hufvudtillhåll. Den följer denna ström på dess väg
kring de subantarktiska ländernas kuster, når med
Peruströmmen Sydamerikas västkust, som den följer upptill
Galopagos-öarna, kommer så in i det relativt kalla vattnet utmed
Nordamerikas västra kust, är utbredd kring Alaska, Aleuterna,
Kamtschatka och följer polarströmmen i Okotska hafvet ett
stycke söderut. Vidare se vi den med Falklandsströmmen nå
Falklandsöarna och Patagoniens kust, och med andra grenar
af den antarktiska strömmen Godahoppsudden, södra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
