Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I2Ö
Mus musculus Linné 1758.
Husmusen.
Evotomys1 rutHus (Pallas) 1778.
Rödsorken, rödbruna skogssorken,
syn. Mus ruttlus Pallas 1778.
Arvicola rutilus Sundevall 1842.
Lemmus rutilus Nilsson 1847.
Hypudœus rutilus Holmgren 1865.
Evotomys glareolus2 (Schreber) 1792.
Ängssorken, långsvansade skogssorken,
syn. Mus glareolus Schreber 1792.
Arvicola glareola Keyserling & Blasius 1840.
» glareolus Sundevall 1842.
Lemmus glareolus Nilsson 1847.
Hypudœus glareolus Holmoren 1865.
Evotomys hcrcyiiicus suecicus Miller 1900.
1 Släktet Evotomys utbröts 1874 af Coues från andra sorkar för att
innesluta de rödryggade sorkarna med E. rutilus som typ.
- Den synnerligen inkrånglade synonymiken för denna sorkart har nyligen
genomarbetats af Gerrit Miller (Proc. Acad. Se. Washington 1900), som dä
kommit till den slutsatsen, att namnet glareolus ej ursprungligen gafs át ett dj’ur
af denna art. Under denna förutsättning kasserar han det. Nästa namn »riparius
som af Yarrell 1832 gafs át ängssorken kan ej’ heller användas, emedan Ord
redan 1825 brukat samma namn för en amerikansk sorkart. På liknande sätt
förhåller det sig med fulvus, som gafs 1828. Ar 1831 gaf Mehi.is namnet
hercynicus át den tyska formen af ängssorken. Detta namn hercynicus upptager
Miller såsom hufvud-artnamn, men då den svenska formen afviker frän den
tyska har han kallat vär ängssork Evotomys hercynicus suecicus. Den norska
uppfattar han som en alldeles skild art och beskrifver den under namn af
Evotomys norvegicus. Den sistnämnda är större än den form, som förekommer i
mellersta och södra Sverige. Däremot finnes i norra Sverige en från den
sydsvenska afvikande form, som är större än den sistnämnda såsom redan
Sundevall antydt på etiketter i Riksmuseum. Om denna större nordsvenska ras är
skild äfven från den norska, hvilket ännu ej är afgjordt, bör den betecknas med
rasnamnet sundevallii. Emellertid synes det ej förefinnas tillräcklig anledning
att kassera artnamnet glareolus. Det är baseradt på en afbildning hos Schreber,
hvilken är ganska dålig och af Miller uppfattas såsom föreställande en ung
Microtus agrestis. Denna tolkning är emellertid ej lycklig och godkännes ej af
andra framstående zoologer med stor sakkunskap på detta speciella område såsom
Barrett-Hamilton och Oldfield Thomas. De framhålla med rätta, att färgen
på Schreber’s figur tydligen angifver en Evotomys och att äfvenledes svansens
längd gör det omöjligt att tyda figuren såsom föreställande M. agrestis. Om den
nu ej heller visar någon så särdeles trogen bild af ängssorken, sá bör man ta
hänsyn till den tidens ganska svaga afbildningskonst. Under sådana
omständigheter och dä så många naturforskare tydt Schreber¾ figur såsom en ängssork
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
