- Project Runeberg -  Fauna och flora / Första årgången. 1906 /
144

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

144

ren, i det att hans föredrag nästan fullkomligt liknar
trädgårdssångarens, om man undantager det inskjutna surrljudet terrrrr,
och att han liksom den senare äfven är flyktsångare. Locktonen
hos dessa fem arter har man försökt uttrycka med tack och
varningsropet (med undantag för ärtsångaren) med raahr eller
schaar.

I våra vassar hålla två egendomliga tonkonstnärer till,
rörsångaren och såfsángaren, den förre inskränkt till de
sydligare delarne af vårt land, Skåne och Blekinge (äfven
Göteborg), l den senare förekommande ända upp till Norrland. Deras
sång består af egendomliga surrande, knarrande toner, som
gifvit anledning till den skämtsamma anmärkningen, att de
gått i skola hos grodorna. Rörsångarens kväde har man ej
illa härmat på följande sätt: tiri tiri tiri, tir Ur tir, tsåck
tsåck tsåck tsåck, tserr tserr tserr, tiri tiri scherb scherb scherk,
heiä heid hiid, tret tret tret. Och säfsångarens är thesso lik,
men med skarpare surrljud inblandade errrrr och förskönad
med klara flöjtdrillar.

Den sällsyntaste sångararten i vårt land är kårrsångaren,
som vistas på fuktiga, buskbeväxta ängar i närheten af vatten.
Han häckar i Skåne.2 Som sångare är denna art en af de
förnämligaste, hvarför han också i Tyskland, där han är
mycket vanlig i marschtrakterna, kallas vattennäktergalen. Som
ytterligare karakteristik kan anföras, att han blandar in andra
fåglars, såsom trastars, svalors, finkars och andra sångarearters,
toner i sin sång. Sången karakteriseras i korthet af J. F.
Nau-mann: »Den fullständiga sången liknar visserligen i någon mån
bastardnäktergalens, men ingalunda rörsångarens; dock ligger
det något i många strofers toner, som på sitt sätt påminner om
vassens sångare.» Liksom de båda föregående sjunger han
både dag och natt vid gynnsamt väder.

Johan Erikson.

1 Troligen pá flera ställen.

2 Förf. har i vår iakttagit honom vid ett litet kärr i närheten af Klågerup,
en lokal, som redan uppgifvits af S. Nilsson.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1906/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free