Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T59
del fartyg hunno göra två turer under säsongen och det största
antal, som någon ångare lyckades taga på en säsong, togs af
»Proteus» 1875, nämligen 44,377 st. Men rekordsumman för
en enda tur under hela själhundsfångstens historia var 42,242.
Detta kolossala antal uppnåddes af »Neptune» år 1888. Men
det blef nu tydligt, att reglerande bestämmelser snart måste
införas, för att ej stammen af själhundar skulle alltför illa tilltygas.
I detta syfte bestämdes genom lag af år 1893, att intet fartyg
skulle få företaga mer än en fångstresa om året och att all
fångst efter 20 april skulle vara förbjuden. Det är nämligen
huf-vudsakligen de nyfödda ungarne, som fångstmännen döda. Börjar
därför fångsten för tidigt, äro ungarne alltför små och magra
för att lämna godt resultat. Ett par dagars uppskof gör
därför en .ofantlig skillnad, emedan tillväxten sker oerhördt fort.
Vikten af späck och skinn varierar i genomsnitt mellan 35 och
60 engelska skålpund pr styck. Den andra turen återigen
orsakar ej sällan ett ödslande med lif, emedan isen då är skör
och isfälten ofta plötsligt brytas sönder och skingras, hvarvid
en mängd dödade själhundar utan någon nytta gå förlorade.
Fångsten tillgår nämligen så, att fartygen uppsöka isfälten,
där själhundarne ha ynglat, och därpå dödas så stora mängder
af djur, som kunna åtkommas. När detta skett, bärgas
fångsten, och medan isen är fast och vädret kallt går detta bra,
men längre fram på våren bli förhållandena ogynnsammare,
såsom redan antydts.
Men själhundarne yngla ej alla år på alldeles samma tid
och detta gör att fångstmännen lätt kunna missräkna sig. Mr.
Thomas Southwell, från hvars meddelande detta är hämtadt,
omtalar, att man 1905 gjorde ett sådant misstag. Stpdda på
erfarenheten från föregående år, öfverenskommo fångstmännen
att ej löpa ur hamn förr än kl. 8 på aftonen den 13 mars
(i st. f. den 10 mars förut) och att inga själar skulle dödas
förrän den 15. Nu voro isförhållandena ogynnsamma, ty
packisen hade drifvit fortare och längre söderut än vanligt. Följden
häraf var, att fartygen försent kommo till sina fångstplatser.
Den enda, som hade god tur var »Eagle», som på fyra dagar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
