Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
djuret i raden först, visa ryggen öfver vattenytan och slå sin
lilla kullerbytta, hvilket ytterligare förstärker intrycket af
sammanhang. Det behöfves verkligen icke någon mycket liflig
fantasi eller någon större lust att servera skepparhistorier för
att på grundlag af ofullständiga iakttagelser göra en »stor
sjöorm» af dessa trefliga tumlare. Stor kan den också lätt
blifva efter behag; ser man två flockar i rad på något afstånd
från hvarandra, kan fantasien lätt supplera ett felande stycke,
likaväl som den kan förse sitt foster med hufvud och svans.
En observation, som jag här vill omnämna, ehuru jag icke
fick den så noggrant genomförd, att jag vågar framlägga den
som säker, är, att hvitfisken tycktes visa sig i största antal
och vara mest liflig, under den tid, då strömmen gick in’, d. v. s.
då skillnaden i saltaktighet mellan de båda vattenströmmarne
var störst.
Och man kan ju mycket väl tänka sig, att äfven ute på
det öppna hafvet på gränsen mellan två olikartade ytströmmar,
särskildt goda lifsvillkör skulle kunna erbjudas delfiner, som
simmande flockvis i kölvattenslinje lätt kunde tydas som »ormar».
K. A. G.
Svartstrupade trasten iakttagen i Ystad 1901.
Med anledning af det fynd af denna art {Turdus atrigularis),
som omtalas i andra häftet af denna tidskrift (sid. 90), har
provinsialläkaren d:r O. Ottosson benäget meddelat följande
iakttagelse. »Den 3 jan. 1901 uppenbarade sig en fågel af denna
art i lasarettsträdgården i Ystad. Han uppehöll sig flera dagar
i ett hagtornsträd, som erbjöd honom föda i mängd. . Han
visade ej den ringaste skygghet, utan kunde jag betrakta
honom på en meters afstånd. Han var mycket nyfiken och ofta,
när jag betraktade honom, hoppade han ända bort till mig och
började sjunga; sången var ett svagt, melodiöst kvitter. Under
en veckas tid stannade han kvar i trädgården, men då en dag
1 Detta beror utan tvifvel därpå, att fiskarne, hvilka hvitfisken jagar och äter,
vid flodtid stiga mot land och vid ebbtid draga sig tillbaka. Red.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
