Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Collembolernas tillfälliga uppträdande på snön är i och
för sig icke något så underbart. Alla insekter ligga som
bekant under vintern i ett dvallikt tillstånd, då deras lifsprocesser
äro nedsatta till ett minimum. Inträffa emellertid några soliga,
tidiga vårdagar, bli vintersofkamrarna för många insekter för
varma, de vakna upp ur sin sömn och begifva sig ut på
ströf-tåg, hvarvid de ingalunda sky snöfälten. Särskildt
egendomligt för collembolerna är dock, att de ofta uppträda i så
oerhörda massor och att snöns låga temperatur ej tyckes
bekomma dem på minsta vis obehagligt. Flera meddelare
berätta, att snön på stora områden stundom synes alldeles svart
af dessa djur, eller säga, att snön ser ut, som vore den tätt
beströdd med krut. Ser man närmare efter, märker man
emellertid, att dessa små krutkorn verkligen äro lefvande
varelser, som äro i ständig rörelse, hoppa om hvarandra, kräla
omkring på snökornen och ibland krypa ner mellan och under
dem. Ännu vid —3° äro de ogenerade af kölden, muntra och
pigga och till och med para sig och lägga ägg på snön.
Om orsaken till detta massuppträdande kan man i olika
fall hysa olika meningar. Man kan tänka sig, att djuren
till-bragt sin vinterdvala i marken och mossan under snön, och
att de af det nedsipprande smältvattnet lockas upp till snöytan.
Men åtminstone i fråga om den art, som vanligast uppträder
som snöloppa i vårt land, är nog förklaringen en annan. Denna
arts vetenskapliga namn är Achorutes nivicola (= A. socialis),
(fig. 45). Utom på snön, där den ofta anträffats i stora massor
såväl här i landet som i mellersta Europa (Böhmen, Schweiz)
och Nordamerika, är den funnen i barkspringorna på barrträd
samt under mossa och lof i skogarna men, så vidt jag vet,
aldrig ute på fälten. Sannolikast är därför, att vårstormarna,
som svepa kring trädstammarna och sopa den delvis
blottlagda skogsmarken, ha kastat ut öfver snöfälten de lätta
djuren, som af dagsmejan lockats ut ur sina skrymslen.
(Måhända har också en förutgången liflig förökning och däraf
förorsakad öfverbefolkning framtvingat en utvandring från de
gamla boplatserna). Flera omständigheter tala för en sådan
förklaring. Jag har erhållit talrika djur af ifrågavarande art,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
