Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
Metschnikoffska läran. Han sätter starkt i fråga, huruvida
vandringscellerna verkligen angripa och förinta lefvande
bakterier och icke snarare sådana, som af en eller annan orsak
förlorat sin lifskraft och stridsduglighet eller redan äro döda.
Han bestrider, att en immunitet hos människan och djuren har
sin orsak i vandringscellernas verksamhet, och i likhet med
många andra söker han bevisa, att kroppssafterna och särskildt
blodet, utan någon som helst medverkan af de hvita
blodkropparna eller vandringscellerna, besitta förmågan att döda
bakterier. I öfverensstämmelse med Baumgarten, Weigert m. fl.
förnekar han sålunda vandringscellernas skyddande roll för
djurkroppen.
Det ligger utom ämnet för mitt föredrag att här söka
redogöra för alla de hypoteser, som uppställts af män sådana som
Chaveau, Wernich, Pasteur, Klebs, Buchner m. fl. för att
förklara orsaken till den förvärfvade immuniteten. Vare det
nog sagdt, att ännu ej sista ordet är uttaladt i denna fråga,
och att Metschnikoffs phagocytlära, om också dess räckvidd
i någon mån måst inskränkas, ännu har varma anhängare.
Att så är förhållandet, därom vittna uttalanden under de sista
åren af framstående forskare. Sålunda hafva de franske
patologerna professor Denys och doktor Havet år 1894 efter
talrika, ytterst omsorgsfullt utförda experiment på varmblodiga
djur ansett sig kunna formulera sin uppfattning på följande
sätt: »Hvarken phagocyt-teorien eller vätske-teorien, då de tagas
skilda åt, kunna förklara immuniteten hos djur. Phagocyterna
(d. v. s. vandringscellerna) och kroppsvätskan arbeta
tillsammans, växlande hos olika djurformer och tvifvelsutan också
efter de olika egenskaperna hos den anfallande fienden, för att
försvara de högre organismerna mot mikrobernas
inkräktnings-försök.»
Vid British Associations sammanträde i Liverpool år
1896 framsade antiseptikens skapare, den berömde engelske
kirurgen lord Lister, i egenskap af president sin adress till
sällskapet, som räknar representanter från hela den
vetenskapliga världen. Däri tillkännagaf han sin anslutning till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
