- Project Runeberg -  Fauna och flora / Första årgången. 1906 /
81

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8i

Såsom förut framhållits, äro tagghudingarnas ungar oftast
mikroskopiskt små och genomskinliga. En tid svärma de i
stora massor vid eller under hafsytan för att först efter en
mängd egendomliga förvandlingar sjunka till botten och där
antaga det vuxna djurets form, t. ex. den af en sjöborre eller
sjöstjärna. En sådan larv eller ung-form lefver obehindradt
under dagar i en droppe hafsvatten, som på lämpligt sätt
förhindras att afdunsta, och under mikroskopet kan man med
lätthet studera dess lifsyttringar samt cellernas verksamhet vid
skelettbildningen. Det är nämligen en känd sak, att larven
förvärfvar ett slags skelett, som efter hand antager en allt mer
komplicerad byggnad och som når sin högsta fulländning hos
den utbildade sjöborren och sjöstjärnan.

Till en början saknas vandringsceller helt och hållet, och
larven liknar då till alla delar en liten blåsa eller säck, som
innesluter i sig en klar, genomskinlig vätska. Vid en viss
tidpunkt iakttaga vi, att några celler bryta sig lös från det
cellförband, som utgör blåsans yägg} antaga den för
vandringscellerna egendomliga formen och rörelsen samt invandra i
blåsans hålighet, hvarest de lägra sig just på de ställen, där
sedermera ett skelett börjar framträda. Allt flera
vandringsceller sälla sig till dessa, förbinda sig med dem genom
pseudo-podierna och bilda ett slags plasmodium, i hvilket kalksalterna
börja afsättas, och som efter hand antager skelettdelarnes form.
Vi finna sålunda, att vandringscellerna hos tagghudingarna, i
likhet med sarkoddjuren, äga förmågan att från omgifningen
upptaga salter och bilda ett skelett. Enda nämnvärda skillnaden
ligger däri, att skelettet hos sarkoddjuren är uppbyggdt i en
enda cell alldenstund sarkoddjuret själft är encelligt, under det
att skelettet hos tagghudingarna har uppstått inuti flera eller
många celler, som förenats till ett slags plasmodium. Men,
om vi under mikroskopet fortsätta våra studier af
sjöborrelar-vens utveckling, skola vi snart komma under fund med, att
dess vandringsceller också äro i stånd att utföra ett
fullständigt motsatt arbete, d. v. s. att nedbryta och förtära
skelettdelar. Det inträffar nämligen vid en viss period af larvens

Fauna och Flora. 6

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:00 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1906/a0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free