Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÄRRE MEDDELANDEN 35
skilda arter, men detta misstag rättades snart. När man
närmare lärde känna »huia’s» vanor, fann man, att fåglarne lefde
parvis i skogarne. Hanen med sin kraftigare näbb kunde
lättare hacka hål i murkna trädstammar för att komma åt
insektlarver. Men honans fina näbb möjliggjorde det för henne
mången gång, att ur ett hål eller en larvgång knipa och draga ut
bytet. På så sätt arbeta makarne tillsammans och hjälpa
hvar-andra inbördes. De häcka i ihåliga träd och föda där sina
ungar till de äro fullvuxna. »Huian» flyger mycket illa och
försöker sällan flyga, men hoppar raskt och med halfutbredda
vingar samt flaxar fram då och då. På det sättet komma de
fram med fart både på marken och bland trädens grenar. Det
är dock knappt troligt, hur önskligt det än är, att dessa
intressanta fåglar skola kunna uthärda i kampen för tillvaron,
när numera smärre rofdjur och en del andra skadedjur införts
i deras hemland. De äro hemma på norra ön på vissa
skogsklädda bergshöjder där.
Maorerna jagade dem förr i tiden på det sättet, att de
härmade deras lockton och sedan snarade dem. De
hvitspet-sade stjärtfjädrarne voro nämligen högt i pris och användes af
höfdingarne som tecken till viss rang (»rangatira»). Maorerna
höllo dem också stundom i fångenskap och de blefvo lätt tama
och voro sällskapliga och nöjsamma. Nu äro de redan en
sällsynthet och en dyrbarhet i museer.
Råkans vårvandringar.
’Det händer ej sällan, att råkorna på eftervintern och våren
företaga vandringar och uppträda i bygder, där de eljes ej
förekomma och långt från deras normala häckplatser. Ett
ganska märkligt sådant uppträdande har enligt benäget
meddelande från jägmästare Karl Gram iakttagits vid Urnans och
Vindelns älfdalar under en följd af år dock ej 1906. Ibland om
vårarne ha dessa fåglar stannat så länge som fram i juni,
dock ha de ej häckat. Detta tyder möjligen på, att de vandrande
gästerna skulle vara fåglar, som af en eller annan anledning
ej häckade det året. En närmare undersökning af dylika råkor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
