- Project Runeberg -  Fauna och flora / Andra årgången. 1907 /
61

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

e. lönnberg: ett blad ur elefanternas historia 6i

med vatten. I brist på vatten användes förresten också gyttja
eller till och med torr sand eller damm.

Men snabeln är dessutom absolut nödvändig för att
elefanten skall kunna äta. Hvarje föremål, som skall förtäras,
måste gripas med snabeln och införas i munnen.
Munöppningen är nämligen till följd af käkarnes starka förkortning i
förhållande till djurets storlek helt liten. Den kan sålunda ej
användas för att gripa födan direkt och elefantens korta hals
gör detta så godt som omöjligt. Men snabeln utjämnar tillfullo
alla dessa svårigheter, i det den lägger födan direkt i den
fulländade krossningsapparat, som kindtänderna bilda. Dessas
redan beskrifna konstruktion tillåter, att de direkt kunna
jämföras med en kvarn. De ofvan omnämnda tvärgående
emaljlisterna motsvara kvarnstenens radierande refflor. Då elefanten
vid tuggningen rör underkäken fram och åter mot öfverkäken
stå emaljlisterna vinkelrätt mot rörelseriktningen på samma
sätt, som kvarnstenens radierande refflor bilda rät vinkel mot
stenens roterande rörelseriktning.1

Det skulle bli för vidlyftigt att ytterligare ingå på flera
detaljer rörande elefanternas byggnad. Hvad som i korthet
redan anförts, torde väl dock ha tillfyllest ådagalagt, att dessa
djur äro särdeles starkt specialiserade och att de i hög grad
afvika från den allmänna däggdjurstypen. Men denna
särställning, som de sålunda intaga i systemet, blir på samma
gång, som den är mycket intressant, synnerligen brydsam för
forskaren, som söker efter sammanhanget och ursprunget. För
att vinna någon klarhet härutinnan få vi vända oss till studiet
af de redan utdöda djuren.

Numera finnas, som bekant, vilda elefanter blott i Afrika
söder om Sahara samt i Indien på Ceylon och Sumatra.1 Men
i svunna tider funnos elefantartade djur öfver mycket stora
delar af vår jord. En typ af dessa, som lefde i norra delen

1 Paralleller härtill finna vi flerstädes inom däggdjursserien. Idisslarne, som
röra underkäken från sida till sida, ha sina halfmánformiga emaljveck längsställda
och gnagarne, som föra underkäken fram och åter, ha i de fall, då deras
kindtänder äro försedda med emaljveck, dessa tvärställda.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:18 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1907/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free