Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 FAUNA OCH FLORA
och skrake. En af nyheterna ur fågelvärlden var en hökuggla,
som Linné sköt från hästryggen. På sådant sätt lärde Linné
känna en stor del af Norrlands högre djurvärld’ och ej blott
till det yttre utan äfven en hel del om deras biologi. På
hemvägen genom Åbo fick han äfven se två för Finland säregna
djur, den flygande ekorren samt mänken. Denna resa var
alltså synnerligen betydelsefull och grundläggande för Linnés
kunskap om vår inhemska djurvärld.
Under den i tiden närmast följande Dalaresan (1734) hade
Linné flera följeslagare med sig och fördelade arbetet mellan
dessa. En af dem fick då i uppdrag att vara »Zoologus» och
»Jägmäster». Dalarnes fauna, som då var mycket rikare än
nu, lämnade också ett präktigt studiematerial både af fågel och
fisk. Men äfven angående däggdjuren gjordes ej få iakttagelser.
På tal härom faller det utan tvifvel nutiden mest i ögonen,
att två djurformer, som nu tyvärr helt utrotats i vårt land,
vildren och bäfver, då voro talrika och af stor ekonomisk
betydelse för hushållningen. Linné såg en gång en flock
vildrenar af »öfver 100 stycken tillhopa» och hans vägvisare sade
sig ha sett ända till 600 på en gång. Ett enstaka fälldt horn
»på det höga fjället Svucku–––vog 18 danska marker». Äfven
björnen, som väl nu är så godt som slut i Dalarne, var då
allmän, men ansågs i regel ej farlig för människor ej ens
»fast læderad, derest icke han ser, att karlen viker och är
timid». Från Flöda omtalas, att vargarne voro »tämmeligen
få». Detta var väl också anledningen, hvarför rådjur kunde
trifvas där, och Linné omtalar uttryckligen att »för några få år
sedan 3 stycken kommit in i Flöda socken», och att de »förökt sig
till 14 stycken». På flera ställen omtalas, att inga råttor funnos
i Dalarne, men väl sorkar och möss. Bland fågelfynden torde
intet ha gladt Linné så mycket som det af en tretåig hackspett,
hvil-ken sedan beskrefs i första bandet af Kgl.
Vetenskapsakademiens handlingar.
År 1741 fick Linné åter tillfälle att företaga en inhemsk
resa, som ytterligare riktade hans kunskap om den svenska
1 Äfven iakttogos en mängd arter insekter o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
