Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LINNÉS BETYDELSE FÖR DEN SVENSKA FAUNAN
I05
djurvärlden i väsentlig mån, nämligen till Öland och Gotland.
Den anträddes från Stockholm den 15 maj »i den behageligaste
Wårtiden». »Ibland Foglarne hade Giöken nyss begynt gucka
och Ladu-Swalan såg man i dag den första.» På Öland gjorde
Linné många nya rön. Han fick se kronhjortar och vildsvin,
undersöka råkbon, konstatera att Ölands »Allwargrim»
(ljungpiparen) var identisk med lapparnes »Houti» o. s. v. För honom
nya representanter för fågelvärlden voro strandskata, roskarl,
skärfläcka och grafand, men förutom dessa beskrefvos många
former ånyo, då godt material gafs. Bland fiskar torde sjurygg
och tobis vara nyheter från denna resa.
Linné hade nu fått en så pass god öfversikt öfver
djur-lifvet i skilda delar af landet, att han ansåg sig kunna skrida
till att utgifva ett samlingsarbete och så tillkom första
upplagan af »Fauna Svecica» 1746. Dess företal är dateradt den
25 februari nämnda år. I denna framställning beskrifver Linné
med inräkning af husdjuren 43 olika slag af däggdjur (oräknadt
hvaldjuren). Härifrån bör dock dragas husdjurens antal och
en utländsk art, desmanråttan, och dessutom räknades lodjuret
som två arter, en uppfattning, som ju bibehölls långt in på
1800-talet. De största luckorna visade sig i flädermössens ordning, i det
Linné trodde, att vi hade blott en dylik art. Af näbbmöss
uppför han också blott en art. Den bruna råttan hade ännu ej
invandrat till Europa, och af sorkar kände Linné då blott
åkersorken och vattensorken. Eljest är listan ganska fullständig.
Fåglarne upptagas under ej mindre än 205 nummer.
Härifrån skall dock dragas ett antal tamfåglar, såsom tamhöns,
kalkon, påfågel, svangås, turkisk anka, kanariefågel. Dessutom
förleddes Linné af vissa fåglars skiftande fjäderdräkt att
uppföra dem flera gånger, t. ex. bergfink, ljungpipare, gräsand,
al-fågel, knipa m. fl. Några af Linnés artbeskrifningar äro svåra
att identifiera, men man kan ändock säga, att han vid denna
tid kände till öfver 170 svenska fåglar, hvilket ju är ett
betydande antal. Af vanligare fåglar saknades en del små sångare,
piplärkor och småvadare. Dessutom var Linnés kunskap om
måsar och tärnor bristfällig. Sångtrast och rödvinge voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
