Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG: ETT BLAD UR ELEFANTERNAS HISTORIA I 17
slutligen kommo de ut ur de varma och tempererade skogarne
och blefvo utrustade med en tjock päls, så att de kunde
uthärda steppernas kyliga vindar, ja, till och med tundrornas
genomisande snöstormar. Det var mammuten, som lärde sig
att lifnära sig af tundrans karga växtlighet af gräs- och
starrarter, som afrepades med den mycket långa snabeln.1 För att
detta med framgång skulle kunna ske, blefvo ock hans
kindtänder de mest fulländade malredskap, som någonsin frambragts
inom djurvärlden. För betarne funnos däremot med ett sådant
lefnadssätt ej någon användning, och då de sålunda ej voro
utsatta för någon nötning, utvuxo de till en oerhörd längd och
blefvo större än hos någon annan elefant. Ej blott med
afse-ende på tandbyggnaden var mammuten den mest utvecklade
af alla elefanter utan äfven med afseende på fotstrukturen hade
den gått längre från det primära tillståndet, i det att den var
4-tåig, då alla andra elefanter ha 5 tår.
Före istiden fanns mammuten utbredd öfver hela norra
Europa, Asien och Amerika, och i Europa var den samtidig
med stenåldersmänniskor, såsom af dessa utförda bilder af
ifrågavarande djur på mammutbetar etc, tydligen ådagalägga. En
oerhörd mängd af dessa djur måste det ha funnits, att döma
efter de rikliga lämningarne, som till och med gjort fossilt
mammutelfenben till en stor handelsartikel från Sibirien. Den
inbrytande istiden med dess klimatförsämring förintade väl
huf-vudmängden af dessa intressanta djur. Den torde väl dock
knappast ha kunnat dräpa de sydligaste hjordarne af ett så
härdigt djur. Den slutliga orsaken till artens totala undergång
är höljd i dunkel. Måhända ha människor och stora rofdjur
medverkat därtill. Men ej blott mammutens försvinnande är
gåtfullt. Hvad har varit orsaken till utdöendet af den stora
mängden af mastodonter, elefanter m. fl. stora däggdjur, som
under pleistocen tid bebodde hela norra halfklotet och tillika
Sydamerika? Det är en af de många stora gåtorna, som öfver-
1 I ett vid Beresovka (en biflod till Kolyma) funnet, fruset mammutkadaver
träffades 1901 dels i munnen mellan tänderna och dels i magsäcken 5 gräs- och 2
starrarter förutom några andra örter alla af samma slag, som ännu växa pá platsen.
Fauna och Flora 2907. Haft. 3. o
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
