Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG: ETT BLAD UR ELEFANTERNAS HISTORIA I 19
allt möta naturforskaren, då han söker spana i det förflutna
och afslöja utvecklingens gång. Istiden bär nog med rätt
skulden för en hel del, men ej för allt. I Amerika är det möjligt, att
svåra torkperioder mäktigt bidragit till den högre djurvärldens
förintande. Från vår tid känner man exempel både från
Sydafrika och Sydamerika på att, på grund af torka öfver stora
landsträckor, tusenden och åter tusenden af större däggdjur
omkommmit af törst och svält. Och forskningsresande ha
funnit deras kadaver bokstafligen uppstaplade på hvarandra
kring sänkor i marken, som innehållit den sista vattensmulan.
Det är ock möjligt, att farsoter härjat, såsom t. ex.
boskapspesten i Afrika för ej många år sedan bortryckte tusenden af
bufflar, antiloper m. fl. Har genom en eller annan
omständighet en djurstam minskats öfver en viss gräns, kunna många
olika smärre orsaker, som ensamma i och för sig ej voro fatala,
bidraga till den totala förintelsen. Men det skulle föra oss
långt förbi ämnet att vidare spekulera öfver orsakerna till
elefanternas utrotning, då det var vår ursprungliga uppgift att
lämna några drag ur deras utvecklingshistoria såsom ofvan
skett, så godt som tid och omständigheter medgifvit.
Det ligger i sakens natur, att, då forskningen blott kan
förfoga öfver relativt taget ytterst obetydliga fragment af det
djurlif, som under svunna perioder af milliontals år i
oräkneligt antal befolkat vår jord, ej några fullt sammanhängande
utvecklingsserier skola kunna framläggas. Luckor i
bevisföringen måste därför alltid finnas, emedan materialet ej tillåter
något annat. Men kan man styckvis spåra utvecklingens
allmänna gång, så är ju redan det ett stort resultat. Genom Dr.
Andrews’ undersökningar och fynd har otvifvelaktigt det
organiska sambandet mellan en af nutidens mest specialiserade
däggdjursformer och den tidiga tertiärtidens ursprungliga
däggdjur påvisats, och detta torde vara en af de vackraste
frukterna af de senaste årens forskningar på zoologiens fält.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
