Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Huru urskogens karakteristiska
representanter försvinna.
å våra förfäder togo Sveriges land i besittning,
var det, som sägnerna mala, uppfylldt af
skogar och vilda djur; resultatet af
mångtusen-årig fred. I mån som människans
utbredningsområde vidgades och hennes
individantal ökades, började hon alltmera göra bruk
af det herravälde öfver naturen, hon i »skapelsen» fått sig
tilldeladt. Hon började så småningom förgripa sig på skogen
och på dess djur. Till en början skedde nog detta blott för
tillfredsställande af sina nödtorftiga behof, och öfvergick till
förvärf först då som möjligheter yppade sig att draga vinst
af naturalstren. Af dessa alster var det i första hand de
sparsamt i skogarne förekommande s. k. masteträden, som rönte
efterfrågan och bland djurslagen bäfvern eller som han fordom
benämndes bjuren.
Masteträden som förnämligast tagits i anspråk för
skeppsfarten, skulle, enligt bestämmelserna i 1805 års skogsordning,
äga minst 70 fots längd, 24 tums tjocklek, 12 fot från roten i
storändan och 16 tum i lilländan, vara utan röta och skadliga
kvistar samt af rak växt; deras kubikinnehåll skall belöpa sig
till minst 150 kubikfot. Sådana jätteträd funnos förr å vissa
godartade skogsmarker i landet till ej så ringa antal, vittnande
om, att äfven i Nordens skogar barrträden kunna nå
dimensioner, påminnande om söderns gigantiska former, blott
tillräckligt lång växttid förunnas dem. Det stora värde dessa
träd betingade gjorde det möjligt att uppsöka och tillgodogöra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
