Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HURU URSKOGENS KARAKTERISTISKA
REPRESENTANTER FÖRSVINNA 143
skap rörande befintligheten af masteträden i kronans
egendomar, de skulle räknas och införas i s. k. märkrullan.
Genom Kungl. Förordningen 8 oktober 1875 fick
skatteman fri dispositionsrätt till å hans ägor växande masteträd,
och därmed blef, skulle man kunna säga, deras öde besegladt.
Trädens höga värde i förening med den rationella
skogshushållningens fordringar ha gjort, att de så småningom
försvunnit. I våra nordiska skogar skola dessa monument i växtväg
snart, om så ej redan nu är fallet, tillhöra sagornas värld.
Någonting som vinner stöd däraf, att då, för åtskilliga år
sedan, sådana träd skulle för ett visst ändamål anskaffas, det ej
stod till att erhålla dem inom landet, utan måste de hämtas
från Östersjöprovinserna.
Det öde, som sålunda drabbat masteträden finner äfven
sin motsvarighet inom djurvärlden, i det bäfvern, som här i
Norden lefde samtidigt med dem, nu är utrotad. Från att
hafva funnits i hela landet, måste han, såsom varande
eftersökt af människan, draga sig undan henne och kulturen mot
norr, där han omsider helt och hållet gick sin undergång till
mötes. Orsaken till hans förföljande torde få sökas icke blott
i begäret att öfverkomma hans dyrbara skinn, utan äfven
där-uti, att man trodde sig i honom se ett skadedjur, som borde
förföljas; ett åskådningssätt som vunnit insteg under de tider,
då man i alla åtgöranden i skogen af såväl människor som
djur tyckte sig spåra skogsförödelse. I den äldre
Byggnings-balkens 23 kap., afhandlande huru skadedjur skulle fällas,
namnes i 1 § bland sådana skadliga djur, som hvar och en
saklöst finge skjuta och fälla och dem behålla, bäfvern. Att han
under sådana omständigheter skulle med ifver efterhallas, var
själfklart, allrahelst i tider, då så godt som enda förvärfskällan
från skogarne var att söka hos villebrådet och framförallt hos
de pälsbärande. Till hvilken grad förföljelsen skedde kan
ses af det antal bäfverskinn, som vid olika tider från skilda
orter utfördes ur landet. Så t. ex. utfördes från Lödöse —
nu Göteborg — år 1546, bland en mängd andra skinn, 13
bäfverskinn. Från Söderköping 1554 447 bäfverskinn. År
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
