Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Vanligen finnes en liten knöl vid basen af fjärde tån på
bakfoten. Denna knöl saknas hos åkergrodan och är otydlig hos
den vanliga grodan. Nosen är hos Rana agilis tämligen
spetsig och framskjutande och i regel proportionsvis längre än hos
åkergrodan. Skinnet är slätt eller med få körtlar. En
utpräglad men smal körtelsöm på hvardera sidan af ryggen löper,
ehuru stundom med afbrott, från tinningen till ljumsken.
Undertill är skinnet slätt utom på baksidan af låren, som är
finkornig Öfversidans färg varierar från gulaktigt eller rödaktigt
till grått eller mörkbrunt, antingen enfärgadt eller finspräckligt
med svartaktigt. Ett Ʌ-formigt mörkt märke finnes vanligen
mellan skuldrorna och mera sällan några få bläcksvarta fläckar
på ryggen. Körtelsömmarne äro föga ljusare än omgifningen.
Kind- och tinningtrakterna äro mörka. Ett mörkbrunt eller
svart streck löper på insidan af armen och på bakbenen ses
regelbundna tvärband af samma färg. Undersidan är hvit eller
gulhvit, vanligen ofläckad. Ljudsäckar saknas. Denna groda
lär kunna i Dalmatien nå en längd af 90 mm. från nosspetsen
till anus. Det hittills enda kända svenska exemplaret mäter 59
mm., och i sin lilla nyttiga handbok »Danmarks Fauna,
Krybdyr og Padder»[1] säger Jungersen, att största danska
exemplaret är 53 mm.
»Rana agilis förtjänar väl sitt namn», säger Boulenger i
sitt präktiga arbete öfver Europas groddjur,[2] från hvilket denna
beskrifning i hufvudsak är hämtad, »dess ytterligt långa
bakben sätter den i stånd att göra hopp af sex fots längd. Den
fina strukturen af dess skinn och den allmänna smärtheten i
dess byggnad ger denna groda ett utseende, som i elegans
vida öfverträffar hvar och en af dess europeiska samsläktingar.
Färgschatteringarne på dess öfversida växla ständigt under
inflytande af atmosfärens beskaffenhet och påminna ofta om
färgen på torra löf, bland hvilka denna groda ej sällan träffas i
skogarne och under hvilka hon söker skydd vid förföljelse.
Skogar tillika med sumpiga ängar och upphöjningar, öfvervuxna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
