Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖR SVERIGE NY SNÄCKA
173
Af Xerophilagruppen har förut i Sverige endast påträffats
en art, Helix (Striatella) striata Mull, var. Nilssoniana Beck,
som talrikt förekommer på Öland inom Resmo och Vickleby
socknar samt vid Borgholm. Den upptäcktes år 1822 af
sedermera Professor B. F. Fries och beskrefs af Nilsson i hans
Hist. Moll. Suec, men fördes af honom oriktigt till H
erice-torum.
Den verkliga H. ericetorum Mull. är däremot funnen i
några exemplar i Danmark på Sjælland och Jylland. Hvart
och ett af de tre skandinaviska länderna hafva således hittills
haft att uppvisa hvar sin olika Xerophila-art.
Att förekomsten af det nu i Skåne vid Helsingborg funna
exemplaret, som är absolut lika exemplar i min samling från
Wurzburg, jämväl beror på insläpning, förmodligen med
plantor, spannmål e. d., är utom allt tvifvel, liksom att anledningen
till samma arts förekomst i Norge och H. ericetorums i
Danmark är densamma.
H. obvia har, såsom äfven af ofvan anförda synonymer
framgår, oupphörligt förväxlats med H. ericetorum Mull., som
äfven tillhör undergruppen Helicella och som onekligen står
densamma ytterst nära. Att de äro skilda arter, torde dock
vara otvifvelaktigt och framgår äfven af deras ofvan angifna
geografiska utbredning.
De hufvudsakliga särtecknen äro följande:
H. ericetorum har en betydligt vidare och särskildt vid
mynningen mera vidgad nafvel, vindningarna äro rundare och
ofvan mera hvälfda, den sista vindningen är framtill vid
mynningen nedböjd, ej endast såsom hos H. obvia långsamt
nedstigande; skalet är mindre fast, ej porslinsliknande, grundfärgen
gulhvit och banden äro mera genomskinliga, ljusare,
lefver-färgade, aldrig svartbruna och icke afbrutna eller upplösta i
fläckar. Djuret är gulhvitt med tvenne brun-, ej gråaktiga
streck på ryggen. Kärlekspilarna äro hastigare tillspetsade
och mera böjda.
Adolf d’Ailly.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
