Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FAUNA OCH FLORA
Tidiga morkullimgar.
Den 15 maj på aftonen påträffade undertecknad i skogen vid
Rånäs en morkullhona med 4 ungar, hvilka kunde flyga. Den redan
började skymningen tillät då inga närmare undersökningar af
förhållandena, men jag iakttog, att ungarna kunde flyga så pass bra,
att de tillryggalade omkring 50 meter efter uppfloget. För att
närmare taga reda på denna sak återvände jag påföljande dag och
medhade då en fågelhund. Med dennes hjälp lyckades jag återfinna
morkullan och hennes 4 ungar ungefär på samma plats och tog då
en af ungarne, hvilken öfverlämnades till Riksmuseum för närmare
undersökning och bevarande. Ungen var ungefär af en
dubbel-beckasins storlek och ijädrad öfver hela kroppen med undantag af
bakhalsen, hufvudets sidor och pannan, hvarest endast dun förekom.
En del dun satt äfven kvar oeh stack fram mellan fjädrarne här och
där på öfriga delar af halsen och bröstet. Den hopfällda vingens
längd var omkring 122 mm. mot 185—205 hos en fullvuxen fågel
och angifver denna jämförelse blodpennornas utvecklingstillstånd.
Jag antager, att denna unge måste ha varit kläckt i omkring 14 dagar
för att ha hunnit utvecklas så pass långt. Om Holmgrens
uppgift om, att äggen rufvas »i 17 à 18 dygn» är riktig, så har alltså
denna morkulla lagt sina ägg före midten af april, hvilket måste
anses ovanligt tidigt.
När kullen påträffades, sökte honan draga uppmärksamheten till
sig för att dymedelst skydda ungarna, såsorn ju föröfrigt förut
observerats och omtalats i litteraturen. Hon kom flygande upprepade
gånger och slog ned alldeles vid fötterna och gaf därvid ifrån sig
ett hest ängsligt läte, som möjligen kunde jämföras med det af en
kull starungar, som fä mat.
L. A. Rcutersköld.
Ny förekomst af lökgrodan i Skåne.
Då Sven Nilsson år 1842 skref tredje delen af »Skandinavisk
Fauna», som handlade om »Amfibierna», kunde han meddela om
lökgrodan (Pelobates fuscus), att den förekom i Skåne vid Skegrie och
Rönneberga samt i Steglarp af Fuglie socken. På förstnämnda båda
ställen hade den tagits af baronerna von Duben, som i flera
afse-enden riktat kunskapen om vår fauna. Dessutom hade professor
Sundevall tagit samma art på Gotland. Sedan dess har man ej
hört mycket talas om denna groda och dess förekomst hos oss, men
professor Wahlgren lär ha underrättat den danske zoologen J. Collin
när denne 1870 skref om »Danmarks Fröer och Tudser» att
fyndorten vid Skegrie ej längre fanns i behåll. Man kunde sålunda
nästan misstänka, att lökgrodan försvunnit från Skåne eller
åtminstone blifvit mycket sällsynt. Försvunnit har den emellertid ej.
Den [ 1 sept. var konservator H. Muchardt ute på en exkursion
i zoologiskt syfte i Råå mosse söder om Helsingborg. »Under
håf-ning i lagunerna utmed hafvet» meddelar han i bref, »fingo vi bl. a.
3 exemplar af en stor grodlarv, som öfverträffar i storlek, hvad jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
