Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.2 2 2 FAUNA OCH FLORA
samma storlek. Sålunda är afståndet mellan analfenans framkant
och bukfenan hos den förra större (hos en 42 cm. lång fisk 26,!
procent af kroppslängden och hos Vermdötorsken t. o. m. 30,1
procent) än hos den senare (24,! till 25,7 hos en meterslàng fisk). Hos
denna torsk från Vindön är detta procenttal 28,;. Man kan också
uttrycka samma sak genom att jämföra längden af första analfenans
bas med afståndet från samma fenas framkant till bukfenans fäste.
Hos en meterslàng Nordsjötorsk är det förra måttet 67 procent af
det senare, hos en halfmeterslång torsk från Kattegatt 74,8, hos en
42 cm. torsk från Östersjön 74,2, hos Vermdötorsken blott 51,7 och
hos Vindötorsken 55 procent. Dessa och några andra jämförande
mått ådagalägga, att denna stora torsk från Vindön ej är lik
vest-kustens torskar i alla afseenden, utan mera öfverensstämmer med
Östersjötorsken, ehuru den ej är af så utprägladt säregen typ som
den omtalade Vermdötorsken. Detta är af stort intresse, ty det är
ett ytterligare bevis för, att i Östersjön finnes en själfständig
torskras, som ej behöfver rekryteras genom invandring och desslikes att
representanter af denna ras kunna nå en aktningsvärd storlek.
Till kråkornas meritlista.
Den 20 juli ungefär vid 4-tiden på eftermiddagen befann jag
mig på en spatsertur och hade just hunnit förbi gården Sälgsäter i
Vist socken, där vägen från Linköping delar sig i två, en till
Staf-säter och en till Sturefors. Plötsligen hördes från en ekhage till
vänster (öster) ett larmskrik från kråkor af sådan art, som när de
upptäcka någon större roffågel. På detta svarade genast något
tiotal kråkor, som sutto på åkern nedanför ekbacken, och de
skyndade högljudt kraxande att flyga till allarmstället. Där uppstod
genast ett rysligt skrän af en mängd kråkor, så att jag antog, att
de fått fatt i någon uggla eller lif. Efter några ögonblick hördes
på lätet, att föremålet för deras ilska rörde på sig och sen, att det
flög ut från ekbacken. Jag väntade nu hvarje ögonblick att få
se en stor uf komma fram, men min förvåning blef stor, då endast
en liten, ljust gråblå fågel, som jag tyckte en blådufva, störtade
fram ur ekbacken utöfver åkern i dalgången till höger (väster) tätt
förföljd af en ursinnigt skränande kråkflock. Omkring 150 meter
från ekbacken (och omkring 250 m. från vägen där jag stod) hunno
nästan samtidigt tvenne kråkor i fatt den förföljda fågeln och
hackade till den, så att den föll lodrätt ned som skjuten. Hela
flocken af svartfågel slog sedan under afgrundsskrän ned på åkern vid
olycksplatsen, men blott för ett ögonblick, sedan flögo de flesta
bort. Några stannade dock, men när jag skyndade till blefvo de
skrämda och begåfvo sig ock bort. Jag var i stor spänning, ty
ehuru som sagdt den förföljda fågeln sett ut som en blådufva, kunde
jag ej inse, att kråkorna skulle förfölja och ej heller hinna fatt en
sådan fågel. Men mycket riktigt, i klöfverstubben låg en ung
blådufva med hufvudet ned och stjärten i vädret. När jag lyfte upp
henne visade det sig, att hon ännu lefde. Ett svårt hugg vid
näbbroten hade hon antagligen fått i luften, en stor del af gumpen var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
