Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 FAUNA OCH FLORA
icke annat än med gräs öfverväxta termithögar, och gulnade
lägre växter. Längre bortåt har den torra, glesa buschen
försvunnit, stora vidder bilda öde stepper beväxta med kort,
ofta tufvigt gräs, med öfver allt framträdande grå, stenig
och torr mark. Pá många ställen äro tufvorna svartsvedda af
massaiernas eldar, som härjande gått fram för att komma ny
brodd att grönskande spira upp för deras hungrande hjordar
af nötboskap, får och getter. Här ute på grässteppen hafva de
på busksteppen öfver allt uppskjutande termithögarne
försvunnit, ögat blickar bort öfver ett enda flackt, gulnadt, delvis
svart-brändt gräshaf med svagt kuperad mark af sänkor och
höjningar. Åt norr stiga spridda större kullar upp ur den
vidsträckta gräsöknen, åt vänster reser sig på någon dagsmarsch
Merubergets öfver 4,000 m. höga kägla, under det att
Kilimand-jaros väldiga massa åt öster höjer sin hvitglimmande, af
glet-scher och isfält betäckta hjässa, som en jättekupol
majestätiskt framträdande ur de under lägrade molnen. Under tiden
hafva vi inkommit bland de svartbrända busktrakter, som från
blandskogen utgör en mellanlänk till grässteppen. Här är
vildsvinens hemvist, här ströfva dessa omkring bland den
svartbrända buschen och den sotiga marken, som de till
färgen så likna, att de, om stilla, på något afstånd blott med
svårighet därifrån kunna skiljas, där beta små buskantiloper eller
springa skrämda med lätta språng bort mellan kullarne, här
träffas nyss från norden anlända stenskvättor, blandade med
den inhemska svartbröstade arten (Saxicola pileata), hvilken
uppstigande som en lärka, under fladdrande vingslag och
härliga toner stannar i luften för att åter sänka sig till den plats,
hvarifrån den uppsteg; här löper äfven kronvipan (Stephanibyx
coronatus), stäppdjurens pålitlige väktare omkring för att vid
annalkande fara under vilda skrän kasta sig upp i luften. Hit
och dit skjuter hon därvid fram under öronskärande, förtvifladt
vidt och bredt omkring ljudande skrik. Det är alarmsignalen för
alla steppens djur; de lugnt betande antiloperna höja nyfiket
hufvudet, spetsa öronen i spänd förväntan, de korta svansarna
svänga oroligt, en enda rörelse, som bekräftar farans närhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
