Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OST-AFRIKANSKA VARTSVIN OCH PIGGSVTN
267
och med snabba språng kasta de sig i väg mellan kullar och
buskar. Ja själfva det vresiga gamla vildsvinet reser sitt
väldiga hufvud med dess fruktanvärda krokiga långa betar, den
upplyfta svansen krökes som på en babian, och i spetsen för de sina,
som följa i rad, trafvar han med högburet hufvud bort bland
de svartbrända buskarne, eller styr ut på den öppna stäppen,
där de länge på afstånd kunna följas med blicken, då de
stundom stanna för att se sig tillbaka och därpå fortsätta sin färd.
I fångenskap blifva dessa vildsvin, om infångade såsom små,
tama och följa sin ägare som hundar. En på Kilimandjaro
boende farmare ägde ett par af de svarta tagna små ungar, hvilka
uppammades af en honom tillhörig tik, ett ovanligt klokt djur.
Då de växt upp, följde de sin ägare under hans promenader
springande på stigen i rad efter hvarandra med i vädret upplyfta
svansar. Ehuru fostermodern nog syntes besvärad af de
besynnerliga barnen, särskildt sedan de vuxit upp, behandlade
hon dem dock väl och tycktes äfven bevara en viss ömhet för
dem. Hennes kloka, goda ögon sågo riktigt bedjande ut, då
man tog dem ifrån denne, och det var sam hon velat säga:
ja nog äro de fula, men låt mig behålla dem, då ni tagit mina
riktiga barn! Då de unga djuren betade, föllo de ofta på knä
och spatserade så omkring för att ej behöfva sträcka hufvudet
så långt nedåt. Halfvuxna började de blifva rätt besvärliga
för sin omgifning, öfver allt snokade de då omkring och voro
därvid så närgångna, att de ogeneradt kommo in i
bostäderna; särskildt hanen visade ofta en obehaglig näsvishet
och återvände, om bortjagad, snart till den förbjudna platsen,
om den på något sätt lockade honom. Sålunda hade jag all
möda att bevaka de till torkning utlagda skinnen, som han
gärna kom och rotade ibland, och det var ej utan, att han stundom
under ett ilsket skrik var färdig att försvara sig, då han med
ett rapp jagades bort.
Bohm uppger, att vårtsvinstek är »utmärkt». För min
del har jag många gånger försökt att förtära köttet af de
fällda djuren men utan framgång, och redan på långt afstånd
kändes den fräna, obehagliga lukten från grytan vid lägerelden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
