Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ROSENMÅSEN (rHODOSTETHIA ROSEa)
J53
handpennor till stor del af samma färg, stjärtpennor
svartbrun-spetsade, mörkbrun rygg med mer eller mindre ockergula
fjäderkanter, tvärbandad öfvergump och ej ett spår af rosenfärg
på den hvita undersidan. Allt detta gör, att ungfågeln ej i
af-lägsnaste mån kan mäta sig med de gamla till sitt utseende.
Denna intressanta mås träffades första gången af Parry
och Ross på Mel vill e-ön 1823. Men den fortfor att vara
ytterligt sällsynt långt efteråt. År 1865 voro inalles blott 6
exemplar kända och tio år senare hade visserligen antalet
fördubblats, men kunskapen om fågeln hade just ej ökats. Det var
hufvudsakligen ungfåglar, som hade påträffats, ty de ströfva
mera omkring. En hade förirrat sig till Färöarne och en annan
så långt bort från sitt hemland som till Helgoland och
ytterligare en hade förflugit sig till Yorkshire. Vega-expeditionen
lyckades endast erhålla en ettårig ungfågel med sönderskjuten
näbb vid Pitlekaj, men det oaktadt förklarades den af en
engelsk ornitholog vara utställningens pärla, då Vega-samlingarne
exponerades i London. Först den amerikanska Point
Barrow-expeditionen hade år 1882 tillfälle att observera denna art i
talrikhet och insamla material af den. »Fram»-expeditionen
observerade rosenmåsen vid tre tillfällen. En gång mellan
81° 5’ och 81° 8’ N. lat. och på ungefär 127 V20 O. long.
Ny-sibiriska öarne voro då närmaste land. Vid ett annat tillfälle
sågos några nordost om Frans Josefs land. Expeditionen
hemförde en flygvuxen årsunge, som afbildats af Collett.
Men fågelns häckningsplats var och förblef okänd. Det är
sålunda ej så underligt, att naturforskare, som deltagit i
arktiska färder, alltid svärmat för denna gåtfulla fågel. De ha
längtat efter att finna dess hemvist, och det har hägrat för
dem i deras drömmar, att de skulle träffa på de platser, där
rosenmåsen lade sina ägg och uppfödde sina ungar. Men
deras förhoppningar gäckades. Rosenmåsens
fortplantningshistoria var alltjämt höljd i dunkel. Huru länge så skulle varit
förhållandet, är svårt att förutsäga, om ej, mot all förmodan
skulle man nästan kunna säga, det lyckats den ihärdige ryske
ornithologen Buturlin att sommaren 1905 finna en, som man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
