Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
e. lönnberg: ett blad ur elefanternas historia 63
geografisk utbredning än några andra. Under plio- och
mioceri-tiden funnos de i Europa och Asien samt kommo äfven under
samma perioder öfver till Nordamerika. Därifrån framträngde
de under pliocentiden till Sydamerika och ända till Argentina.1
I gamla världen försvunno de redan under pliocentiden, men i
Amerika lefde en art (Mastodon americanus) kvar ännu under
pleistocen tid och var då där samtida med prähistoriska
människor. Ytterligare några arter Mastodon funnos äfven under
pleistocen tid i Sydamerika. Dessa djur voro i allt väsentligt
elefanter, men deras kindtänder voro ännu enklare byggda än
Stegodon’ s. Tändernas tväråsar voro färre och mellanrummen
mellan dem alls ej eller blott obetydligt utfyllda med cement.
Åsarne buro, innan de voro nötta, på sin kam vårtformiga
utskott eller voro uppdelade i sådana (fig. 4), däraf namnet Mastodon
(af mastos = vårta). Dessa tväråsar voro hos mastodonterna
ej heller så talrika ens som hos Stegodon utan blott från 2
till 5. Kindtänderna hos dessa djur äro alltså betydligt enklare
byggda än hos nutida elefanter. Äfven i ett annat afseende voro
mastodonternas tänder mindre specialiserade än elefanternas.
De äro nämligen ej så höga utan närma sig den brachydonta
typen samt ha tydliga rötter och sålunda mera begränsad
tillväxt. Hos åtminstone de tidigare lefvande mastodontarterna
hade äfven käkpartierna både ofvan och under en större
längd-utsträckning än hos en nutida elefant. Detta möjliggjorde, att
två och till och med tre kindtänder kunde vara i bruk
samtidigt i hvarje käkhalfva. Genom denna sträckning af skallens
käkparti hos de äkta mastodonterna blir kraniets allmänna
form, då man ser det från sidan, ej så högt och kort, som hos
en elefant, utan hjärnskålen och ansiktsdelen komma att ligga
mera bakom hvarandra i stället för alldeles öfver hvarandra.
I ännu ett afseende närmade sig mastodonterna de typiska
däggdjuren nämligen däri, att de i ungdomen hade ett par små
betar eller framtänder äfven i underkäken, hvilka dock med
1 I Sydamerika finnas talrika rester af mastodonter särskildt i Tarijadalen
i Bolivia, hvarifrån baron E. Nordenskiöld hemfört samlingar, som kommit till
Riksmuseum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
