Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
FAUNA OCH FLORA
ansiktsdelens mera utdragna form var det sålunda lättare för
Tetrabelodon än för en elefant att nå till marken med sina
käkars främre ända. Lefnadssättet hos dessa djur måste
emellertid ha varit helt annorlunda än elefanternas, men därom
längre fram.
Någon ursprungligare representant för elefantfamiljen än
Tetrabelodon kände man ej till förr än för några få år sedan,
då det lyckades den engelske palæontologen Andrews att i
Egypten göra några de mest storartadt intressanta upptäckter,
som nyligen ytterligare kompletterats. D:r Andrews hade för
5 år sedan för sin hälsas vårdande rest till Egypten och
inbjöds då där att deltaga i en expedition, som hade till uppgift
att utforska ökenområdet i trakten af det nuvarande Fayum,
hvarest ännu på romaretiden fanns den nu till en saltpöl
uttorkade, då stora sjön Mœris. Andrews hade för afsikt att försöka
att med ledning af de fossil, som man väntade sig finna,
bestämma därvarande aflagringars geologiska ålder.
Undersökningarne voro förenade med stora svårigheter. Såsom ett
exempel härpå kan anföras, att en serie med karavaner måste
hållas i ständig verksamhet för att föra det för expeditionens
existens nödiga dricksvattnet tre dagsresor in i den ödsliga och
torra sandöknen. Men Andrews energi besegrade alla hinder
och flera gånger under på hvarandra följande år upprepade
han sina expeditioner dit. Hans forskningar kröntes med den
mest lysande framgång och han lyckades göra rent af
underbara upptäckter af fossila djur från eocenperioden. De öfriga
måste här likvisst lämnas åsido, men vi vilja fästa oss vid de
former, som tillhöra elefantserien. Dessa voro så talrika, att
Andrews har kunnat beskrifva från öfre eocentiden fyra arter
af ett släkte, Palœomastodon, som nära ansluter sig till den
miocena Tetrabelodon, men är primitivare än denna. Detta
yppar sig däri, att skallen är mera långsträckt och
ansikts-partiet med öfverkäken mera utdraget. Till följd häraf blir
okbågen längre och sträcker sig längre framåt. Underkäkens
symfysdel är visserligen betydlig, men ej så långt utdragen
som hos Tetrabelodon. För öfrigt är det af intresse att finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
