Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 / 19 (1906-1936) With: Einar Lönnberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Insekter som sjukdomsspridare. Af Einar Wahlgren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

febersjukdom. Mest härjar den bland den fattigare
negerbefolkningen, men äfven hvita falla stundom offer för densamma.

Boskapens tsetsesjuka, nagana, visar i det stora hela samma
symptom som sömnsjukan; djuren, hufvudsakligen hästar och
nötboskap, bli olustiga, slöa, utmattade och störta slutligen till
marken. På sina ställen omöjliggöres härigenom all
boskapsskötsel, och resande ha ofta råkat i svårt trångmål genom att
deras dragare och lastdjur massvis stupat för tsetseflugornas
bett. Tsetseflugorna äro utbredda öfver hela den ätiopiska
regionen. Sedan länge har man dock iakttagit, att de ej
öfverallt äro farliga för boskapen, och vår namnkunnige
forskningsresande Charles Andersson framkastar redan i midten af förra
århundradet i sitt arbete »Sjön Ngami» den frågan: »Är det
verkligen tsetse, som dödar djuret?»

Trypanosoma gambiense, till vänster hanindivider, till höger honindivider.

Att så icke är, veta vi nu. Såväl sömnsjukan som
naganan förorsakas nämligen af s. k. trypanosomer, flagellatliknande
protozoer, som genomgå en del af sin utveckling i flugorna och
vid deras sting öfverföras i människornas och boskapsdjurens
blod. Sömnsjukans protozo har erhållit namnet Trypanosoma
gambiense, naganans Trypanosoma Brucei.

Trypanosomerna äro till formen fisklika, med framändan
spetsigare utdragen än bakändan och försedd med ett gissel;
längs djurets sida löper dessutom en flimmermembran. De
uppträda i blodet, i lymfkörtlarna eller i cerebrospinalvätskan
och fortplanta sig genom upprepad längsdelning, hvarvid
dotterindividen en tid pläga hänga fast vid hvarandra med
bakändarna och på sådant sätt bilda rosettformiga kolonier. Vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>