Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre meddelanden
- En för Sveriges fauna ny fågel
- Varfågelns roflystnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En för Sveriges fauna ny fågel.
Kassören vid Förenade Elektriska Aktiebolaget i Ludvika herr
E. Eriksson tillsände mig nyligen för bestämning ett uppstoppadt
exemplar af en dykand, som af honom blifvit skjuten i Frutjärn vid
Ludvika i Stora Kopparbergs län den 28 oktober 1907. Som herr
Eriksson redan förmodade, befanns denna and vara ett yngre
exemplar af den hvitögade dykanden (Fuligula nyroca). Fågeln var
ensam, när den fälldes, men en vecka senare sågs en annan på
samma ställe. Det vill däraf synas, som det varit två i sällskap.
Vi ha genom detta fynd fått vår fauna tillökad med en ny
dykandart, och då arten förut, mig veterligen, ej är funnen i de nordiska
länderna, är fyndet märkligt nog.
Denna dykand är rätt vanlig flerestädes i sydligare och
mellersta Europa upp till Norra Tyskland, men synes förut ej vara
funnen norr om Stora Bält. Det finnes en uppgift från början af
1800-talet att den skulle vara funnen på Island, men då den aldrig
återfunnits därstädes synes uppgiften grunda sig på förväxling med
någon annan art.
Anden liknar närmast vigghonan och är lätt igenkänlig på sina
hvita ögon (iris) och på det för en dykand jämförelsevis smala
(låga) näbbet. Hanen bär ej någon för honom särskildt
utmärkande vårdräkt. Han liknar honan, men är på öfre kroppsdelarne
mörkt och klart kastanjebrun.
Det vore glädjande om denna and ville följa brunandens
exempel och invandra till Sverige.
Upsala i jan. 1908. Gustaf Kolthoff.
Enligt Collin har ett ex. af den hvitögade dykanden skjutits
vid Haderslev 1856 och ett annat i Stora Bält 1863. Redan i
Mecklenburg och Holstein är den normal häckfågel. Red.
Varfågelns roflystnad.
I går voro några vänner samt mina pojkar ute för att
motionera några harar. Knädjup snö med skare, som bar haren men ej
hundarne, 8 gr. kallt. Som vi kommo ut på f. m. märkte jag
några svarta fjädrar på en skogsstig. Jag förmodade att
sparfhöken varit framme och anammat någon trast eller dylikt, men gick
dock och tittade efter valplatsen för att göra »naturstudier». Ute
på den orörda snön på en liten mossbit fingo vi plötsligt se några
mörka fläckar som vi efter närmare påseende funno vara fjädrar
och blodfläckar. Från detta ställe ledde ett tydligt spår (det låg
några mm. mjölsnö på skaren). Af spåret syntes att fågelkroppen
släpats i snön samt märken efter fågelfötter. Då vi en tjugo meter
med ögonen följde löpan fingo vi i mosskanten se en mörk
fågelkropp uppsläpad i björkbuskkanten. Där låg koltrasten med
hufvudet skiljt från kroppen. Detsamma låg bredvid halft uppätet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
