- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
109

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Smärre meddelanden - En vikhval fångad vid västkusten - Till frågan om varfågelns roflystnad - Öfvervintrande sädesärla

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

VSV från Soteskär, som ligger strax norr om Smögen. Hvalen
var 25 ä 26 fot lång. Späcket vägde 530 kg.

Vid Norges västkust är vikhvalen allmän, men den är en
sällsynt gäst vid Sveriges kuster. Då och då strandar den vid vår
kust, och vid gräfningar i Halland har man påträffat skelettdelar
af honom. K. A. A.

Till frågan om varfågelns roflystnad.

Uti denna tidskrifts första häfte för år 1908 förekommer i ett
meddelande beträffande vårfågelns roflystnad, hurusom han
befunnits hafva angripit och dödat en koltrast i Wäxjötrakten under
vintern 1907.

Af denna notis skulle man få den uppfattning, som skulle
var-fågeln hafva för vana att angripa fåglar till och med så stora som
koltrasten, någonting som jag tror icke lärer vara fallet.

Enligt den erfarenhet, jag varit i tillfälle att göra i afseende å
vårfågelns angrepp å småfåglar vintertiden, sker det förnämligast på
sädana, som ej äro vid så full vigör, att de kunna undfly honom.
Öfvervintrande flyttfåglar, som väl äro att anse såsom sjukliga, eller
som till följd af vinterns snörikedom ej kunna så lifnära sig, att
de besitta tillräcklig lifaktighet, falla därför lätt offer för fågeln.
Bofinkar har jag åtskilliga gånger sett honom taga, och vid ett
tillfälle fann jag honom knipa en trädlärka. Han anträffade henne
på ett flygsandsfält här i Halland, medan marken var snöbetäckt.
Hon höjde sig i luften vid hans närmande, gjorde förföljd af honom,
några svängar upp och ned — detta för fåglar i allmänhet så
tröttande flyktsätt och som kommer lärkfalken att inom kort
bemäktiga sig t. o. m. den eljest så skarpt flygande tornsvalan — och
greps slutligen i flykten, hvarefter hon försvann med sin angripare
bland buskarne. Ehuru jag tydligt lade märke till, hvarest vårfågeln
slog ner med sitt byte, kunde jag omöjligen få honom att flyga upp
för att af mig skjutas. Mån som han väl var att ej behöfva mista
sitt så lätt förvärfvade rof hade han antagligen gömt sig med
detsamma i de täta snåren.

Koltrasten, som vårfågeln tog i Växjötrakten, var antagligen en
sådan där kvarblifven individ, som var utsvulten och kraftlös,
någonting som med all säkerhet kan antagas, då å marken vid tillfället
fanns »knädjup snö med skare».

Om vårfågeln riktar sina angrepp mot sådana där individer,
som föra ett tynande lif, och kanske skulle omkomma tillföljd af
umbärande, så blifver hans förehafvande i sådana fall kanske mera
att betrakta såsom en välgärning än såsom en förbrytelse.

C. A. Hollgren.

Öfvervintrande sädesärla.

En sädesärla har hela vintern uppehållit sig i Halmstadstrakten
och kunnat uthärda vintern med dess snö. Hon har hela tiden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free