Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några för svenska faunan nya fiskar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA FÖR SVENSKA FAUNAN NYA FISKAR I I 5
panna och några taggiga kölar öfver ögonen och på hjässan.
En viktigare olikhet mot kungsfisken är, att blåkäften saknar
simblåsa. Den »spränges» därför ej, när den drages upp ur
djupet, såsom kungsfisken gör.
Blåkäften har fått sitt svenska namn liksom det
portugisiska »Boca negra» med motsvarande betydelse däraf, att bakre
delen af dess munhåla äfvensom svalget är svartblå eller svart.
Blåkäften är, såsom hela dess utseende vittnar, en
djup-vattensfisk och träffas sällan grundare än på omkring 100
famnars vatten. Den blir omkring 45 cm. lång. Collett har visat,
att den föder lefvande ungar liksom dess slägtingar
kungsfiskarne. Liksom dessa är den föremål för fångst med krok,
men dess kött lär ej vara så läckert som kungsfiskarnes.
Denna fiskarts geografiska utbredning synes vara ganska
egendomlig. Den träffas regelbundet i Medelhafvet, kring
Madeira och vid Portugals kust, men vid mellersta Europas kuster
lär den ej vara påträffad. Däremot finnes den vid norska
kusten från Stavanger till Tromsö och är i synnerhet talrik i
trakten af Bergen. Hos oss torde den vara helt sporadisk, ty
tandläkaren Svenning har meddelat, att han dels själf
undersökt flera hundra rödfiskar dels ock fäst flera fiskares
uppmärksamhet på blåkäftens kännemärken och dock har intet
mera exemplar påträffats. Den förirrar sig äfven till Amerikas
kuster och nordamerikanska ichthyologer anse, att det finnes
af blåkäften liksom af kungsfisken två mycket närstående
former den ena med något mindre fjäll än den andra. Andra
nära släktingar men försedda med simblåsa finnas vid Japan.
De egentliga skorpänorna lefva i allmänhet på grundare vatten
och förekomma i talrika arter i alla varma haf. Många af
dem utmärka sig genom sina bisarra former, i det att de äro
försedda med en mängd hudflikar och bihang. Till samma
familj höra också flera arter, som äro farliga, emedan de med
sina taggar kunna orsaka svåra sår och förgiftning.
Den andra af de för vår fauna nya fiskarne, som här bör
omnämnas, är den lilla halfulken Artediellus uncinatus, af
hvilken tvenne exemplar för första gången tillvaratogos i svenska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
