- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
123

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På jakt efter oryxantiloper. Af Yngve Sjöstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

YNGVE SJÖSTEDT, PA JAKT EFTER ANTILOPER I 23

taget satte sig i rörelse genom de omgifvande kärren bort mot
de glesa akacielundarne.

Solen lyste redan fram öfver stäppen, skaror af grant- och
thomsongazeller sågos öfver allt i större eller mindre flockar,
från några få till ett femtio- eller sjuttiotal, lugnt betande i
det korta gräset.

Genom akacieskogarnes af öppna gräsbeväxta sträckor
skilda partier går färden vidare, då plötsligt ropet »pofu»!
(oryx, äfven elenatilop tycks på sina håll betecknas med detta
Kisuahilinamn) ljöd från den vaksamme Akida, hvars örnblick
redan vid synfältet upptäckt och igenkänt några knappt
urskiljbara skuggbilder. De svarta ögonen lyste af ifver, då han
med handen gjorde tecken att följa. Det var som en elektrisk
stöt gått igenom hela ens varelse vid detta enkla ord, och
åter hade jag sålunda det så länge sökta djuret i min närhet.

I skydd af spridda busk- och akaciegrupper närma vi oss
allt mer den vaksamma hjorden, som redan för länge sedan
märkt oss, alla djuren stå med åt oss vändt hufvud, oftast i den
ställning som det uppstoppade exemplaret (motstående fig.) visar.
Snart är afståndet ej längre, än att djuren tydligt kunna ses,
en kula far genom luften, hvarvid hela flocken kastar om och
i traf försvinner mellan de spridda trädgrupperna. Liksom de
flesta antiloper äro oryxantiloperna mycket hårdskjutna, detta
äfven till följd af deras mycket tjocka hud, och att det påskjutna
djuret genast skulle falla var ej troligt. Framkomna se vi
snart blodspår, bärarne uppställas i jägarkedja, som långsamt
rörde sig framåt i den riktning det då och då upptäckta
blodstänket visade. På vissa ställen, där terrängen var sandig,
visade sig spår af hela den hopträngda flocken, som efter en
kreaturshjord. Det visade sig snart, att det sårade djuret
lämnat de öfriga, blodet hade flutit rikligare och förföljandet
blef allt lättare, till dess att vi upptäckte det svårt sårade
djuret, där det vaggande, med sänkt hufvud stod vid sidan af
en liten akacia. Öfvertygad att det ej vidare hade krafter att
fly, öfvergaf jag den vanliga af erfarenheten vunna
försiktigheten och styrde rakt bort mot antilopen, som åter satte sig i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free