- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
124

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På jakt efter oryxantiloper. Af Yngve Sjöstedt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 24 FAUNA OCH FLORA

rörelse. En kula skulle visserligen lätt kunnat hejda den, men
fruktan att onödigt förstöra det dyrbara skinnet kom mig att
gång på gång sänka det höjda geväret. Inom kort är djuret
redan i ganska god fart och försvinner i ett nu bland några
träd, för att sedan vara som bortblåst. I timmar genomsökte
vi hela trakten, som inåt blef allt tätare, intränga i buskager
och snärjen, men ingenstädes stod någon oryx att se, och
först då vi följande dag åter passerade här, kommo bärarne
fram med några remsor af djurets hud, hvilket under natten
uppspårats och uppätits af hyenor.

Denna andra dag skulle dock blifva en lyckodag. Åter
befunno vi oss i de trakter, där hjorden förra dagen visat sig,
timme efter timme hade vi vandrat fram öfver öppen terräng
med spridda buskager och akacior, då ett par oryxantiloper
på afstånd upptäckts, och alla krafter måste nu sättas till, för
att ändtligen få ett djur för riksmuseet. Redan på långt
afstånd kastade de om, där de förut stått med åt oss vändt
hufvud, och trafva bort öfver en större af akacielundar
omgifven öppen terräng. Men nu voro infödingarne till hinder,
då alltid någon eller några af dem sågos under förföljandet,
under det att jag möjligen ensam skulle bättre kunna nalkas
dem, hvarför de tillsades att stanna och först vid skotten komma
i den riktning dessa angåfvo.

Solen började bränna öfver stäppen med våldsam kraft,
än mer kännbar under den språngmarsch, som nu började;
stäpptörsten infann sig brännande, och svaljet var som
förtor-kadt. Mitt hopp hade varit att anträffa djuren på andra sidan
den dunge, hvari de setts försvinna; försiktigt framträngde jag
sökande bland buskagen och spridda akacior, men inga djur
upptäcktes, inga spår visade hvilken riktning de tagit, då
djuren plötsligt visade sig långt i fjärran på andra sidan en bakom
akacieskogen åter vidtagande öppen terräng.

Törsten hade nu blifvit nästan outhärdlig, men målet var
för lockande, för att ej ännu ett försök skulle göras, åter går
det fram i half språngmarsch i den glödande solen åt det
håll, där djuren sist sågos vid skogsbrynet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free