- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
129

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Naturskyddsfrågan. Af R. S -g. (Forts. fr. häft 1.) Sverige

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

NATURSKYDDSFRAGAN

129

lagen icke något straff för dödande eller fångande å annans
mark af lägre djur, som ej kunna anses vara föremål för jakt
eller fiske i vanlig mening, såsom reptilier, insekter och dylikt
eller för plockande af vilda bär, örter och svampar å annans
mark.»

Hvad förstås då med naturminnesmärke, eller med andra
ord, hvilka särskilda slags föremål i naturen kan det vara af
vikt att bevara orubbade och för hvilkas fridlysning skall den
tillämnade lagstiftningen alltså anlitas? Med naturminnesmärke
bör förstås »hvarje område eller till fastighet hörande
naturföremål, som är af särskildt intresse för kännedomen om
landets natur eller på grund af märklig naturbeskaffenhet eljest
synes böra för framtiden skyddas».

Denna definition lägger hufvudvikten på den
naturvetenskapliga synpunkten. Uttrycket »af märklig naturbeskaffenhet»
bör emellertid vara så tänjbart, att därunder äfven kan
hänföras en hel del fall, »då det allmänna estetiska naturintresset
är det, som företrädesvis kräfver föremålets skyddande».

Att enligt nämnda formulering äfven t. ex. djurlifvet på en
viss plats eller viss djur- eller växtart inom ett bestämdt
område, ett vattenfall eller en sjö kan betraktas som
naturminnesmärke torde vara uppenbart.

Rörande de särskilda åtgärder, som böra förbjudas, när
man vill fridlysa ett naturminnesmärke, har det icke varit
lämpligt att fastslå några allmänna regler.

»I vissa fall, när det gäller att skydda t. ex. vegetationen,
kan det vara nog att stadga förbud mot afsiktlig afverkning
eller afsiktligt skadande, i andra fall kan man behöfva
förbjuda t. ex. betning af kreatur, i andra åter kan det vara
nödigt att sträcka sig ända till ett förbud att beträda visst
område. Den första grundsats för en lagstiftning i ämnet synes
alltså böra blifva den, att dt lämplig myndighet anförtros att, när
förutsättningarne i öfrigt för fridlysning föreligga, meddela
de fridlysningsbestämmelser, som i hvarje särskildt fallfinnas
erforderliga. Den lämpligaste myndigheten i detta afseende
synes otvifvelaktigt vara Konungens befallningshafvande.»

Fauna och Flora 1908. Häft. 3. 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free