- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
168

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om några fynd i Litorina-lera i Norrköping 1907. Af Einar Lönnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168 FAUNA OCH FLORA

vikare-exemplaren. Hos Norrtäljevikaren är dess längd blott
•69 °/o af den subfossilas — detta säkerligen beroende på dess
ungdom — men äfven hos den gamla Spetsbergsvikaren är
tibian blott 91 % af den subfossilas. Då den sistnämnda är
tämligen ung, är detta förhållande desto mera
anmärkningsvärdt. Äfven med afseende på tibians groflek är
Norrköpingsvikaren mycket kraftigare utvecklad än de andra.

Äfven har jämförelse gjorts mellan Norrköpings-vikaren å
ena sidan samt å den andra ben af vikare, som uppgräfts ur
glaciallera i Halland och beskrifvits af professor F. A. Smitt1
1899. Måtten af dessa senare, öfverensstämma helt nära med
de motsvarande af Spetsbergsvikaren, hvilket visserligen ej är
att undra öfver, då väl förhållandet i Halland vid tiden för
glaciallerans aflagring voro ganska lika de nutida vid
Spetsbergen. Men å andra sidan ådagalägger denna
öfverensstämmelse, att Smitt’s uppfattning af den glaciala Hallandsvikarens
skenbara afvikelser i vissa proportioner från de nutida ej håller
streck. Han ansåg, att lårbenets längd i midtlinjen hos en
nutida vikare alltid var mer än 40 °/o af skenbenets längd,
hvilket den ej nådde till hos den fossila Hallandsvikaren, men
den gör det ej heller hos en gammal vikare från Ishafvet.
Smitt kom alltså antagligen till sin ofvan förmälda uppfattning
på grund däraf, att han ej hade tillgång till skelett af fullt
utvuxna vikare, ty skenbenet fortsätter hos dessa djur ganska
länge att tillväxa proportionsvis mera än lårbenet.

Hos den subfossila Norrköpingsvikaren är skenbenet både i
längd och bredd betydligt större än hos den fullvuxne
Spetsbergsvikaren och den glaciala Hallandsvikaren. Förhållandet mellan
lårben och skenben blir hos den förstnämnda omkring37 Va °/o. Detta
procenttal understiger sålunda afsevärdt det af Smitt för vikare
angifna, men är blott omkring 2 °/o under det för en gammal
nutida vikare. Skillnaden mellan relationen mellan längden af
lår- och skenben hos den subfossila Norrköpingsvikaren och
hos den nutida fullvuxna vikaren (liksom hos den glaciala) är

1 Ann. & Mag. Nat. Hist. Ser. 1. Vol. IV, p. 339.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free