- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
169

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om några fynd i Litorina-lera i Norrköping 1907. Af Einar Lönnberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

LÖNNBERG, OM NÅGRA FYND I LITORINA-LERA

169

likväl större än mellan samma relation hos den fullvuxna
kaspiska själhunden, hos hvilken senare den uttryckes med
procenttalet 3874.J

Af det sålunda anförda framgår, att den subfossila
vikaren från Norrköping varit, särskildt om man tar hänsyn till
dess relativa ungdom, som ådagalägges af de lösa epifyserna,
ett ganska stort djur för sitt slag, samt vidare att den haft
längre bakre extremiteter och framförallt längre skenben än
nutida vanliga vikare. I sistnämnda hänseende företer den
till och med större öfverensstämmelse med den kaspiska
själhunden än med vikare. Den grönländska själhunden står på
ett ännu längre framskridet stadium än den kaspiska i detta
afseende, då hos grönlandssjälen i utvuxet tillstånd lårbenet ej
utgör stort mer än omkring 31 °/o af skenbenets längd.
Grönlandssjälen är också den starkaste simmaren och har de mest
pelagiska vanorna af de nu här omnämnda arterna och
härmed sammanhänger otvetydigt den starka utvecklingen af de
bakre extremiteterna. Den kaspiska själhunden är mera
pelagisk än den vanliga vikaren, hvilket väl sammanhänger med
det Kaspiska hafvets brist på skärgård; också ser man
själhundar hvar som helst midt uti detta haf. Med kännedom af
dessa fakta kan också dragas den slutsatsen, att den subfossila
vikaren från Norrköping representerar en ras, som varit
starkare simmare samt lefvat mera pelagiskt än de nutida vikarena.

Emellertid är det ej blott med afseende på extremitetbenens
dimensioner, som den subfossila vikaren från Norrköping
afviker från en normal nutida vikare.

Genast vid första ögonkastet faller det i ögonen, att bullæ
ossece af Norrköpingsvikaren äro oerhördt stora och massiva
och en direkt jämförelse med nutida vikare ådagalägger detta
på det tydligaste sätt. Största längden af hvardera bullan är,
mätt i kraniets längdriktning, fulla 41 mm., under det att
samma mått i regel hos normala vikare håller sig omkring

1 Såväl tibia som isynnerhet femur äro dock hos den kaspiska själhunden
betydligt smäckrare byggda, hvilket för öfrigt äfven gäller om de främre
extremiteternas ben.

Fauna och Flora 1908. Häft. 4. j ,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free