- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
235

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några iakttagelser under ett lemmelår. Af Gottfrid Adlerz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADLERZ, NÅGRA IAKTTAGELSER UNDER ETT LEMMELÅR 235

höra talas om en lemmel, då med ens vid månadens midt det
ena lemmelfyndet efter det andra inberättades, hvarjämte mina
egna i början enstaka möten med lemlar under de dagliga
skogsvandringarna så småningom upprepades allt oftare. Så
hastigt hade de tilltagit i antal, att mot slutet af månaden
öfverallt på vägar och stigar och till och med på Östersunds
gator träffades ihjälslagna eller af hundar ihjälbitna lemlar.
Deras närvaro gaf sig äfven tillkänna genom massanhopningar
af deras exkrement på stenar vid kanten af skogsstigarna eller
på myrarnas tufvor. I jämförelse med den mängd, i hvilken
de måste ha funnits i nejden, var det dock tämligen sällan,
som man såg de lefvande djuren. På nätterna, då de
påtagligen äro mera i rörelse, läto de höra sitt skällande läte från
alla håll. Detta läte hördes äfven på dagen vid mulet och
kyligt väder, men däremot ej under solvarma dagar.

Då jag gärna ville infånga några lemlar lefvande för att
iakttaga dem på nära håll, medförde jag som sällskap på mina
utflykter en stöfvartik och hennes valp, hvilka voro mycket
både villiga och skickliga och uppspåra lemlarnas gömställen.
Och dessa gömställen visade sig finnas nästan öfverallt, såväl
i trädgården som på sädesfälten, på ängsmarkerna, i
landsvägsrenarna, i skogarnas bryn såväl som djupt in i deras inre,
på låglandet såväl som högt uppe på med renlaf klädda berg,
mest kanske dock i tufvorna på de med buskar och småträd
bevuxna myrarna. Men skulle bytet kunna fångas lefvande,
så gällde det att passa på i samma ögonblick som hunden
stack in nosen i en tufva för att strax därpå draga ut en
lemmel. I nästa ögonblick krasade lemmelns skalle mellan hundens
tänder. Alla de talrika af hundar ihjälbitna lemlar, som
träffades öfverallt, tycktes vara dödade på detta sätt. Hunden
drifves uteslutande af mordlystnad och äter aldrig en lemmel,
såvidt min erfarenhet sträcker sig. På sin höjd tuggar han på
honom en stund, men låter honom sedan ligga.

Enligt en ofta upprepad uppgift skulle lemlarna vara
särdeles ilskna djur, som så trotsigt skulle sätta sig till motvärn,
att de icke ens skulle rädda sig in i sina kryphål, utan stanna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free