Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några iakttagelser under ett lemmelår. Af Gottfrid Adlerz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
FAUNA OCH FLORA
därutanför, bita i förföljarens skodon, i framräckta käppar
o. s. v. Detta öfverensstämmer ej med min erfarenhet.
Visserligen intaga de en hotande hållning, då de ej se någon utväg
att undkomma, men att de hellre skulle låta döda sig utanför
sitt kryphål, än de rädda sig däri, måste anses för en ren dikt.
Den hållning som de intaga, då de nödgas till själfförsvar, är
synnerligen karakteristisk. Höjande sig på styfva, snedt
framsträckta framben, hvilkas kraftiga underarmmuskulatur därvid
tydligt framträder, sträcka de nosen i vädret, så att hufvudets
hvita undersida och de stora gula framtänderna bli synliga. I
denna ställning hoppa de också fram under fräsande ljud eller
gälla skrik mot en alltför närgången angripare. Oftare än de
bita, tyckas de begagna tänderna som stötvapen, hvilket också
är fallet vid deras inbördes fejder. Själf har jag aldrig blifvit
allvarsamt biten af någon letnmel, fastän jag handterat många
friska och oskadade.
Emellertid hade det lyckats mig att samla ihop ett litet
sällskap af fem fullt helbregda lemlar, som förvarades i en
trälåda utanför husets norra gafvel, där solen ej besvärade.
De försågos med gräs och flera olika slags ängsväxter. Mest
tycktes de sätta värde på blomhufvudena af klöfver, såväl
rödklöfver som alsikeklöfver och hvitklöfver. Sålänge sådana
funnos att tillgå, rörde de naturligtvis ej något annat. Därnäst i
gunst stodo gräsblad, såväl späda och fina som breda och
saftiga. Då de åto ett gräsblad, höllo de det ständigt med ena
framtassen så, att det leddes mellan två närliggande klor och
därigenom bibehöll den önskade ställningen, medan det hastigt
försvann mellan den omättliges aldrig tröttnande tänder. Den
mängd gräs de förtärde och den massa exkrement de
producerade dagligen var helt enkelt något vidunderligt och hade
förtjänat att jämföras med djurens egen vikt.
Mina iakttagelser på de fångna lemlarna blefvo denna gång
ej långvariga. Ett par förhoppningsfulla telningar af min familj
hade af naturforskärblodet låtit fresta sig att lyfta på lådans
lock, med påföljd att lemlarna vid min återkomst voro
försvunna. Ny jakt måste därför anordnas. Bytet blef denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
