- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
238

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några iakttagelser under ett lemmelår. Af Gottfrid Adlerz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

238

FAUNA OCH FLORA

I början var honan skygg och gjorde hotande rörelser,
om man närmade handen till henne. Så småningom blef hon
tamare och lät taga sig med handen, utan att göra försök att
bita. Ibland tilläts hon springa omkring i rummet, ett nöje
som hon högt uppskattade. Då locket lyftats af, kunde hon
klättra upp i hörnen af lådan. Däremot kunde hon ej klättra
uppför lådans raka väggar, ej heller hoppa upp till kanten af
den 33 cm. höga lådan. Sedan hon skaffat sig tillräcklig
motion genom att springa rundt kring rummets väggar, kunde
hon själf återvända till ungarna därigenom att hon klättrade
upp i vinkeln mellan lådan och kakelugnen, intill hvilken den
var ställd. Hon var däremot mycket obenägen att låta fånga
sig, medan hon sprang fritt omkring i rummet. Dock fann
jag en utväg att äfven i detta afseende besegra hennes
skygghet. Medan hon var ute på sin vanliga promenad, flyttades
lådan ut på golfvet. Då hon ville återvända till ungarna, sökte
hon först på den vanliga platsen vid kakelugnen, där hon,
upprest på bakbenen, gjorde ihållande och naturligtvis fåfänga
försök att klättra upp. Snart upptäckte hon dock lådan på
sin nya plats, sprang rundt omkring den och försökte förgäfves
på alla sidor klättra upp på den. Allt fortfarande sprang hon
undan, då jag närmade handen för att fånga henne. Men sedan
hon länge varit skild från ungarna, blef längtan efter dem
henne till sist så öfvermäktig, att hon underkastade sig
obehaget att fångas med handen, medan hon stod upprest på
bakbenen mot lådan. Hon tycktes ha kommit till insikt om, att
detta var ett nödvändigt villkor, för att hon åter skulle få träffa
sina ungar. Härmed var isen bruten. Sedermera blef hon
dagligen allt tamare. På sjunde dagen efter infångandet kom
hon frivilligt, fast ännu med tvekan, fram till min stol och
steg upp på min framsträckta hand för att låta lyfta upp sig
på bordet eller i sängen, där hon tycktes finna ett särskildt
nöje i att springa omkring. Mot slutet af månaden hade vi
blifvit så förtroliga, att hon utan ringaste tvekan hoppade upp
på min hand, så snart jag sträckte ner den i hennes låda. På
handen kunde hon sitta länge stilla och låta sig smekas, eller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free