- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
241

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några iakttagelser under ett lemmelår. Af Gottfrid Adlerz

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ADLERZ, NÅGRA IAKTTAGELSER UNDER ETT LEMMELÅR 2 41

I den mån ungarna tillväxte, började de röja en olikhet i
sinnesart, som var särskildt förvånande hos de yngsta, hvilka
ju blifvit infångade i nära nog nyfödt skick, först långt därefter
öppnat sina ögon och sålunda aldrig fått erfarenhet om några
andra omgifningar än de nuvarande. En af dem hade ärft icke
blott sin moders fördelaktiga yttre, utan äfven hennes
fridsamma sinnelag och dygder i öfrigt. Detta lilla näpna djur lät
behandla sig snart sagdt huru som helst och visade aldrig
tecken till rädsla, utan tvärtom en så stor förtrolighet, som
det gärna var tänkbart. Hvilket eftersträfvadt nöje det var att
få sitta på min hand, röjde denna unge genom att anstränga
sig af alla krafter att hoppa tillräckligt högt för att komma
upp på densamma, då den sträcktes ner i lådan. Då han
ibland sakta bet i mina fingrar, skedde det uppenbarligen icke
i någon ond afsikt, utan snarare af nyfikenhet att känna efter,
huru de smakade.

I skarp motsats härtill stod lynnesarten hos den andra
ungen, som likaledes till det yttre liknade modern. Långt ifrån
att låta sig påverkas af den dagliga erfarenheten om mina fredliga
afsikter, blef denna unge för hvarje dag allt skyggare. Då
jag sträckte ner handen i lådan, kastade han sig, vild af
förskräckelse, under gälla skrik hit och dit, och lyckades jag
någon gång fånga honom, bet han så häftigt, att jag fann
rådligast att genast släppa honom. Kanske hade han varit
lättare att påverka, om han varit ensam. Under nuvarande
förhållanden var han helt säkert otämjbar.

Den tredje ungen i samma kull var mera indifferent, och
detsamma kan äfven sägas om de tre ungar, som infångats i
mera försigkommet skick. Utan att visa någon högre grad af
rädsla, lade de ej heller någon varaktig förtrolighet i dagen.
Den tillgänglighet, hvarpå de ibland visade prof, kunde en
stund efteråt vara förbytt i motsatsen.

Det har tyckts mig vara af intresse att framhålla dessa
olika drag hos syskonen af samma kull, enär man i allmänhet
väl knappast väntar sig en så utpräglad psykisk individualitet
hos så lågt stående djur.

Fauna och Flora 1908. Häft. 5. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0259.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free