Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre meddelanden
- Hvita svalor
- Guldspiggar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilket närmast liknade en af blåsten kringdrifven hvit papperslapp,
och då jag kommit närmare, blef dess rätta natur ställd utom allt
tvifvel. En större flock ladusvalor, gamla och unga, svärmade kring
träden för att uppsnappa de små flygfän, hvilka den rådande blåsten
tvingade att söka skydd bland de lummiga grenarne, och den hvita
svalan tecknade sig skarpt emot trädens mörka bakgrund. Det var
en årsunge af samma art som de öfriga, och hennes rena hvithet
bröts endast af en mörkare skuggning vid eller på hufvudet;
hvarken färgen eller platsen för denna rest af den normala teckningen
kunde jag i anledning af fågelns stora rörlighet och snabbhet närmare
bestämma. På grund af sin ljusa färg tedde sig denna svala skenbart
större än kamraterna. Af mig kända, fullt trovärdiga personer, hvilka
under en timmas tid stått på platsen, försäkrade, att ytterligare en hvit
svala funnits i flocken och visat sig samtidigt med den nyssnämnda.
Denna andra svala skildrades som rent hvit, utan antydan till annan
färg. På min fråga, om äfven denna saknade de långa »spröten»
i stjärten, fick jag enhälligt jakande svar, hvarigenom dess natur
af årsunge till samma art som de öfriga var konstaterad, ty det låter
ej gärna tänka sig, att en hvit ladusvala och en likadan hussvala
af en tillfällighet råkat samman. Att dessa båda albinos tillhörde
samma kull, torde vara ställdt utom tvifvel.
Lund, sept. 1908. Otto Holmqvist.
Guldspiggar.
I dammen på Centralbadets vackra gård i Stockholm,
Drottninggatan 88, har man sedan i våras observerat, att bland de
spig-gar som där finnas och trifvas, uppträdt en och annan guldglänsande
form. På professor W. Leches anmodan infångades i slutet af juni
ett dylikt exemplar och ställdes till mitt förfogande. Det visade sig
vara en romstinn hona af vanlig tretaggad spigg, men hela
öfversidan var vackert kanariegul, undersidan hvit och ögonringarne
vackert smaragdgröna. All mörk pigmentering saknades, och det
var tydligt, att endast det gula färgämnet, som hos fiskarna utgör
en grundbeståndsdel af deras färg, fanns kvar, under det att det
svarta melaninet försvunnit och därmed också alla de hos en vanlig
spigg skiftande färgerna. Nu i september ser man i dammen bland
det ett par cm. långa årsynglet äfven en del dylika små gula yngel,
somliga vackert skiftande i rödt, andra åter mer bleka. Jag har
fått uppgifvet, att man gissat på, att dessa gula former skulle vara
några slags bastarder mellan spiggen och de i dammen befintliga
guldfiskarne, hvilket naturligtvis ej är fallet. Man har äfven talat
om en färgväxling på grund af det inflytande som de många
guld-fiskarne skulle haft, ett slags härmning, hvilket väl dock också är
föga sannolikt, då ett dylikt fenomen af »guldfiskvarieteter» ej är så
sällsynt bland fiskarne. Professor Lönnberg nämner sålunda i en
tidningsuppsats i Heimdals artikelserie för 1902 om förekomsten af
dylika hos id, mört, abborre, mal, ål, nejonöga och möjligen gädda,
och troligtvis kan en dylik sjukdom, ett slags ofullständig albinism,
träffa alla med de vanliga gula och mörka färgämnena försedda
formerna. L. G. A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
