Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgen som husdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
FAUNA OCH FLORA
och ormbunka samt alla slags blomster och löf nu äfven af
björk och al till myckenhet och drucko hvardera 2 kannor
getmjölk dagligen. De smakade aldrig räfrumpa (equisetum) icke
heller löfvet af hägg. Han var 38, hon 31 tum» [hög].
De voro ytterst tama’ och tillgifna sin husbonde, följde
honom öfverallt (äfven på jakt) såsom ett par hundar. Så
snart som de förlorat honom ur sikte blefvo de oroliga och
»gnällde». När han efter ett par dagars bortovaro återkom
den 17 juli hade han »största möda att komma från deras
kärleksbetygelser». Vid denna tid pryddes de »med halsband
af rödt safian, i hvilka hängde ljudfulla metallklockor».
I tredje månaden lärdes de att stå bundna med »starka
grimmor» och att låta leda sig. Kvigan var äfven nu genast
lydig men tjuren något obändig. Men de fingo ej bröd och
mjölk förr än de visat sig läraktiga »och innan slutet af
månaden kunde jag och deras väktare leda dem hvart jag ville
halfva milen utåt landsvägen, der de icke voro rädde för hvad
helst mötte dem».
»Vid slutet af juli månad började de att äta af barrskogen
och ganska gerna kålblad, rofblad och sjelfva rofvan i tunna
bitar skuren. Emellan öfningarne vakades de beständigt i
skogen»––––-. De fingo nu »5 kannor» mjölk hvardera,
blandad ko- och getmjölk.
»De kommo hem ur skogen när middagsklockan ringde,
emedan de då voro vana att »få läckra hemkosten». »Vid
middagstiden, då de alltid voro hemma ett par timmar, lågo de
antingen utanför mitt kammarfönster, eller i min kammare.
Vängsjöbergs byggning ligger lågt och är icke fyllest 2 alnar
från fönstren till marken. De lade sig icke, om de genom
rutorne sågo mig vara i rummet. Jag måste då öppna fönstret,
då de genast, hon alltid först och han straxt efter, hoppade
in till mig. De voro synnerligt snygga och hände aldrig att
de orenade kammargolfvet eller sin lega. De hoppade ut, när
de ville göra sitt tarf, sedan de sofvit, stundom länge, på en
matta under mitt skrifbord, hon helst med hufvudet på mina
fötter, och kommo på samma sätt in igen att få bröd, om jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
