Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elgen som husdjur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284 FAUNA OCH FLORA
Vid 21,/2 års ålder var elgen »12 qvarter 1 Va tum» och
var »ganska groflemmad och tjock isynnerhet öfver framdelen».
»Han gick nu ganska beskedligt under sadel. År 1797, om
Vintren, lät han äfven väl köra sig anspänd så väl i Lokor
som i vanlig Sele.» — — — »Anspänd för släda var han
alltid något trög bort; men på hemvägen vågade jag icke åka
så fort som han kunde trafva.» Under vinterns lopp skenade
han två gånger. Den ena gången hade Darelli åkt två mil
och band elgen för att gå in till en granne. Elgen blef då
skrämd och störtade i väg samt bröt fimmerstängerna i
grinden. När Darelli varseblef elgen »ett par hundra famnar på
hemvägen», blåste han i krutmåttet och den stannade genast,
»jag lockade honom, han tillbaka, och med ett par lånta
fim-merstänger körde jag sagta hem». Den andra gången, då elgen
skenade, kom gossen ridande på den efter posthämtning. Elgen,
som då ej bar kapson, blef skrämd af något och kastade af
vägen. »Besynnerligt att Gossen kunde hålla sig qvar i sadlen,
så fasligt det gick öfver gärdarna opp till skogen, der Elgen
saktade loppet. Gossen tog sig fast i första qvist öfver sitt
hufvud och släppte Elgen undan sig; som så snart han saknade
ryttaren började skrika och stadnade. Gossen hängde i tallen,
lockade Elgen, som kom, då Gossen fällde sig ned och red.»
––––-— Vid båda dessa tillfällen visade tydligen elgen mera
besinning än en skenande häst. — Han var föröfrigt alldeles
orädd både för det ena och det andra. En gång »bevistade
han en fest för en min Grannfru», berättar Darelli, »då
temligt grofva kanoner lossades under Regementsmusik. Elgen
måste fösas från kanonerne, att ej svedas; han geck mellan
trumslagarena och klarinetterna sattes invid hans öron;
ingenting dylikt bekom honom; han var lugn och ökade
högtidligheten med sin artighet att ligga vid kaffebordet och taga
sockerskorpor ur sköna händer.»
1799 skänkte Darelli sin elg till konungen, som hade den
i en gård vid Drottningholm, där den lefde till 1803 den 15 juli.
Den afled sålunda i något öfver 9 års ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
